fredag 18 maj 2012

Äsch jag kör en lista!

Namn: Lina-Marie Lundqvist
Ålder: 24, men fyller 25 den 1 juni... åhh fy sjutton där kom ångestern igen! 25?! Det är ju tant?! När fasen hände detta? Tänk den 2 juni så är jag närmre 30 än 20 *hyperventilerar*
Längd: 180cm
Skostorlek: 41
Född: Torsås
Bor: Söder om Kalmar
Gör just nu: Äter en morot just nu för att munnen min vill bara tugga hela tiden fast magen säger att den är helt okej. Jäkla mun. Annars är jag föräldraledig med mina små troll, en kravallunge på 2år som kan skrämma livet hur de flesta och en liten fisdoftande 3månaders bebis som älskar att smutta på sina händer så högt att mamma får höja tv:n på kvällen!
Vad är du rädd för: Oj massor! Att dö, att barnen ska dö/skadas/mobbas med mera, att Jacke ska dö, spindlar, eld, katastrof bajsblöjor, att datorn ska gå sönder med alla barnbilderna äsch jag är nog baske mig rädd för det mesta!
Vad är du mest nöjd med hos dig själv: Att jag är en planerare! Då blir saker gjorda... så fort jag skrivit klart min lista vill säga!
Det roligaste jobbet du haft: Att vara mammaledig, för att städa skithus, personlig assistent och McDonalds biträde är verkligen ingen hitt... ever.
När tog du ditt körkort:Körde mycket med svärfar polisen och även med en helt otroligt galen trafikskolelärare i Nybro som kunde få för sig att skrika PANG ashögt när jag ska pasera nått trångt eller pakera bara för att se hur jag skulle reagera. Och slå i taket och skrika ÄÄÄÄÄLG på landsvägarna... Tokfan :P
När grät du senast: Förra veckan när barnen skrek och jag behövde akut gå på toa.
När skrattade du senast: Idag när min lilla skrutta kom med mina amningsinlägg under tröjan.
Vem åkte du bil med sist:Min man, han kör jämt för annars kommer vi inte fram enligt honom. Men jag kan väl inte rå för att mitt lokalsinne är lika med noll och att jag är lite rädd för dem som kör på vägen. Jag menar det är ju bara jag som är vettig förare i den här kommunen!
Vad köpte du när du drog ditt kort senast? Mat...
Vem åt du mat med sist: Frukost med barnen, Jacke jobbade så då fick det bli en härlig grötfrulle med ungarna.
Vem sov du hos sist:Johan och sara tror jag...
Vem sov hos dig sist: Mannen (krille) kan jag tänka mig. 
Vad var du rädd för när du var liten: Räven!
Vad ville du, som liten, bli när du blev stor: Polis. Sedan skaffade jag mc-kort!
Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: Oj hmm 10?
Värsta smärtan du råkat ut för:Förlossningarna! Alla gånger finns inget som slår det!
Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv:Min familj, mina vänner, färdiga projekt i huset och glass!
Något som gjort dig riktigt förbannad: Min familj, vänner, ofärdiga projekt i huset och fettet runt magen!
Dold talang: Mina dödliga fisar.
Vad finns oftast i din handväska: Handväska? Eller menar ni ryggsäcken med nappar, välling, blöjor, plånbok, tops,  kläder, kex, russin, snorpapper med mera???
Har du någonsin tagit eller provat droger: Cigg och alkohol typ.
Har du piercing eller tatuering: Både och! Eller inte piercing längre för den blev tokful när jag var gravid, men hålet är kvar.
Vilket är ditt favoritplagg:Åhh min one piece!
Ord du använder för mycket: Nej, men åhh, snälla snälla snälla?!
Vem litar du mest på i hela världen: Jack
Hur många barn vill du ha när du blir stor:Två räcker gott och väl men kan nog bli foster mamma när barnen är lite äldre.
Favoritgodis:Choklad i alla dess former!
Vem ser du upp till:Mina underbara mammavänner! De kan alltid hjälpa en när man inte fattar hur man ska överleva vissa dagar!

onsdag 16 maj 2012

Ketchupeffekten?

Inget, inget allt brukar man säga och fasen vet om det inte gäller nu också!
Detta är den andra ladomaten som vi fått hem nu och den funkar inte den heller, vi har nog för gammal panna för det finns tydligen väldigt lite reservdelar. Så nu tågar vi snart in i vecka 4 utan varmvatten och värme i huset.
Känns lite dåsär kan jag säga. Och utan varmvatten kan man inte diska för hand vilket vi får göra nu också då diskmaskinen la av igår. Så vattenkokaren går på högvarv här hemma måste jag säga. Funderar på att sätta en stor kroppkakegryta på spisen så att man alltid har varmvatten men det låter dyrt att alltid ha spisen på så jag vet inte. Detta är inte kul...
Sen var kommunen här igår och skällde på oss för att vi har sanden till framsidan, stenläggningen, på återvändsgränden så de som skulle dumpa av det var här och lämnade det där för ett tag sedan. Och det hade givetvis inte legat där om vi varit hemma och kunnat visa dem vart de skulle ligga, men ringer de inte och säger när de ska komma så kan man ju inte veta! Så nu fick vi skäll för att det ligger där och det ska bort NU, så nu springer min stackars lilla man med skottkärran som förövrigt gick sönder igår så att vi fick köpa en ny idag.
Nu vet jag inte om vi klarar av fler bakslag på ett tag nu för nu känner jag att det är vår tur att få lite flyt.
Nu vill jag bara att framsidan blir klar, pannan ska lagas, diskmaskinen ska fixas och att min lilla man får in lite jobb så att vi har nått att leva på. För mina 4500+ barnbidrag är inte så mycket att hänga i julgranen.

Tycker så synd om min lilla karl som får göra allting för att jag står helt handfallen. Visst jag kan också ösa sand, men vi har två små också som vaknar och vill ha mat och annat så det är svårt att hjälpa honom.
Men vi ska ta ett djupt andetag och så tar vi en sak i taget. Nu har en annan de av ladomaten beställt i alla fall men eftersom att det är massa röda dagar så kommer nog inte den försen på måndag eller tisdag fast han skickar den idag.
Andas in
Andas ut

Älskar dig Jacke hoppas att du vet det och jag försöker allt jag kan för att underlätta för dig. Nu har du rena kalsonger och strumpor i alla fall. Det är ju alltid nått =)


söndag 13 maj 2012

En lugn söndag?

Jag tror att idag är det en lugn söndag. Eller just nu i vart fall. Tuva är ute och tittar på när Jacke lägger stenen på framsidan och Leia ligger och sover gott i sin vagn i köket. Så då passar jag på att ta en kopp te och njuta en stund vid datorn. Får min karl åka iväg på aktiviteter i veckorna så måste ju jag få kunna sitta med min kopp en stund och njuta utan dåligt samvete, eller?
 För det är just det där med det dåliga samvetet. Om jag inte är med barnen på en stund så får jag dåligt samvete och tankarna om att man är en dålig mamma och att man inte ger sina barn det bästa hoppar upp som små djävlar på axlarna och tynger ner en tills man känner sig så tung av dem att man rusar till barnen för att leka. J brukar säga att jag också bör hitta på nått, att han kan ta barnen ibland och jag kan gå på bio eller ta en fika med en vän eller så. Och det var precis det jag gjorde i fredags, då blev det långfrukost på byns cafe med en god vän och innan det tandläkaren, men efter att ha varit iväg i två timmar så började de där små rödingarna sätta sig på mina axlar fast jag vet att J är en jätte bra pappa, förmodligen bättre pappa än jag är mamma för han har tålamod som en ängel, som skulle kunna ta hand om dem hela dagen om det var så. Men det räckte med ett litet telefonsamtal ifrån honom om att han inte hittade måttet till ersättningen så sprang jag i princip hem då jag hörde att Leia var ledsen. Var nästan så jag knäppte upp bh:n när jag steg ur bilen för att hon skulle kunna få tag om bröstet redan innan jag hunnit stänga dörren efter mig. Knäpp man är va?

Igår bjöd vi även över svärföräldrarna på lite god soppa som vi åt på altanen medan regnet smattrade på taket och infravärmen värmde oss gott. Såna dagar tycker jag om. När man kan sitta och prata med vuxna människor och bara ha det gott utan att behöva tänka på vad de tycker om att barnen skriker och far runt som kanonkulor, eller en av dem i vart fall.

Nej nu ska jag nog göra en liten kopp till innan mitt samvete säger till mig att röra på fetarslet och hjälpa min karl att bära sten!


Så här såg det ut förra sommaren, snart kommer jag med en bättre efterbild!!

torsdag 10 maj 2012

Bilder

Hittade det här kortet och det är för dessa stunder som man lever. Är de inte underbara? Jag tror att de kommer att ha så mysigt tillsammans när de blir lite äldre och kan leka ihop!

Har ju haft namnfest för Leia med och detta är nog det bästa kortet vi tog, Love it!

onsdag 9 maj 2012

Bevbäae!

Idag är det jag som är Dag-Otto! Jag ska ta min supersnabba barnvagn och vara värsta ninjan och lägga i reklam för min kära make i hela Ljungbyholm! Så nu vet ni om det svischar förbi en galning och er brevlåda snurrar 14 varv av vinden som blir så är det bara lilla jag! =)

söndag 6 maj 2012

Dessa jäkla moralkärringar!

Jag måste få lov att säga att jag blir så vansinnigt trött på dessa mammor ( ja för det är oftast mammor ) som står och predikar om hur man ska vara mot barn och vad som är bäst. Har varit en del gnabb på familjeliv.se och på en hel del bloggar som jag läser bland annat Katrin Zytomierskas blogg. Jag kan inte säga att jag alltid håller med henne och hon har en hel del jäkla konstiga tankar den bruden men när man tittar på hennes son Ringo och min Tuva så är de inte så hemskt olika. De är jämngamla och jag tror att de flesta 2åringar trotsar mer eller mindre. Katrins och mitt barn är kanske lite mer år trotsa mer hållet än mindre. Då hjälper det inte att pedagogiskt sitta på huk och förklara för våra små hjärtan att skriker du så krossar du snart allas trumhinnor och dessutom väcker du bebisen för 325gången på en timme och får ett asgarv till svar. Vad gör man då som mamma? Jo man letar febrilt efter en lösning som får ungen att förstå att mamma tycker inte att det är okej att jag skriker. Jag har testat att slänga mig på golvet jag också och skrika för att hon ska se hur dumt det ser ut och låter, jag har testat att ignorera med hörselkåpor och jag har försökt med hot och mutor. Ingenting fungerar. Så vad gör jag då liksom Katrin, jo jag varnar först att skriker du/kastar mat/slår lillasyster en gång till så hamnar du på stolen. Gör hon om det så får hon sitta på en stol i hallen i 1 minut ( klockar inte men det brukar ta cirka 1minut innan hon lugnar ner sig ). Och då går jag fram, sätter mig på huk och med lugn röst så berättar jag att det gör ont i öronen på mamma när hon skriker och att det inte alls är trevligt. Sen om hon vill ge mig en kram så får hon det och sen är det bra med det. Fortsätter hon att skrika när jag kommer fram så går jag igen men hon ser mig hela tiden så hon blir inte lämnad ensam.

Nu kommer jag till det som gör mig upprörd. Dessa ursäkta uttrycket jävla skitkärringar som ska säga till mig att jag förstör mitt barn!? Att vi som använder oss av denna enligt dem avskyvärda nanny metod kommer att ge våra barn men för livet och att vi skulle inte ha barn. Och jag blir så vansinnigt arg när jag läser detta! Det är väl jättebra om deras små godingar lyssnar snällt på sin mamma och pappa och de kan alltid hålla huvudet kallt. Att de alltid kan sätta sig ner och fråga det lilla livet "men lilla sötnosen varför blev du arg denna gången? Ville du ha ett kex? Men du förstår vi ska äta om 5 minuter så du kan inte få ett kex nu. Jasså du blir ännu argare nu? Ja vad ska vi hitta på då? Jo vi ser till att du tänker på annat! Vi ritar en teckning eller vi springer sjutton varv runt huset och busar i 15minuter!! Men hoppsan nu skulle du egentligen ha kunnat få mat istället för att springa maraton och är ännu mer hungrig och frustrerad nu!" Äsch jag blir så jäkla trött. Så bara så att ni vet om det finns någon som läser min blogg som är en sån skitkärring som har lust att anmäla oss till socialen bara för att vi säger ifrån och har hittat ett sätt som fungerar så lämna denna blogg omedelbart din gamla hagga!


I upendi

Denna veckan har gått i kärlekens tecken! Jack och jag har firat åtta år tillsammans vilket är en väldigt lång tid! Åtta år, det är ju nästan lika länge som man går i grundskolan eller nästan tre gånger så länge som man går på gymnasiet. Ja ni fattar det är lång tid! Men det är som en kär vän och jag diskuterade, man är ju inte så där tok förälskad som man var när man först träffades. Detta är ju en helt annan kärlek, en djupare mer innerlig.

Ett annat kärlekstecken som vi har firat denne veckan är gårdagens namnfest för vår älskade lilla Leia. Vi samlade släkt och vänner och firade att vi nu är fyra stycken i familjen och det är så underbart att träffas allihopa. Inte bara för att det är roligt att se dem alla utan för att jag blir alldeles varm i kroppen av att veta att mina barn har så mycket människor omkring sig som älskar dem. Upendi!