Vaknade flera gånger inatt av att jag hade sammandragningar och mensvärk som sjutton. YES tänkte jag! Nu kommer bebisen! Så när Jacke kommer ner med Tuva runt 3 tiden så säger jag till honom att jag tror att nu har det nog satt igång! Han blev jätte glad och skriker JAA! Tuva stirrar på oss i sin morgonyrsel och tänker nog att vi är mer än lovligt vrickade. Sen tar hon tag i mina kinder trycker pannan mot min panna och somnar <3 Min lilla sötnos!
Men sen på morgonen blev det bara lugnare och lugnare och till slut stilla. Då blir man bara så ledsen. Så vid tio kommer svägerskan över och ska med lite milt våld på mina fötter övertyga vår lilla Leia om att det är dags att komma ut nu. Så hon börjar trycka och det gör så nedrans ont och jag börjar må så illa så jag får avbryta ett par gånger för att sitta böjd över toa och hulka lite. Så tydligen så händer det saker i kroppen på mig i alla fall!
Så nu hoppas jag att det sätter igång snart så att vi får hålla vår andra fina flicka i våra armar och jag bli fri från denna enorma mage. Så snälla snälla, alla ni som läser, håll tummarna för att det sätter igång nu!
Men Lina-Marie, du kan inte kräkas ut bebisen, den tar inte den vägen ut ;)
SvaraRadera