Sol, värme, te och ett lekande och ett sovande barn. Fan livet är rätt gutt i alla fall!
Vågen stod på - 20kg idag också sen 16/2. Stolt över mig och min familj! Love is in the air!
lördag 30 juni 2012
vaknar till liv
fredag 29 juni 2012
Pinsamt i simhallen!!!
Idag har jag och min syster varit i simhallen med våra barn och bonusbarn. Sammanlagt blev det 5 barn i åldrarna 0,4-7år. Och två vuxna. Glada i hågen åkte vi till Nybro för att kolla in den nya barnavdelningen som vi hört så mycket om och vi kände att detta kommer vi att fixa galant! Och helt fel hade vi inte. Förrutom ett bajskalas och en rymning, båda av mina... såklart!
Barnen skrattade och hade väldigt roligt och de satt fint och fikade när vi sa till dem och jag tror att vi ( de vuxnas ) självförtroende stegrade och vi kunde sträcka lite på oss så i alla fall en kota hamnade rätt i ryggraden. Tre timmar utan missöden! Sen skulle vi åka hem och vi började packa ihop oss så smått och förberedde barnen på att nu är det roliga slut. Då tittar jag på Leia och hennes mun är som ett streck. Detta streck minns jag att jag har fått höra mycket om då jag ofta såg ut så som barn. Detta lilla streck betyder att nu kommer det bajs. Massor av bajs! Och jag kan berätta att såna där badbyxor med resår i benen och midjan som ska kunna hålla emot sånt gör inte det. Både jag och leia såg ut som att vi hade haft en alvarlig brottningsmatch med en senapsflaska. Så två tokgarvade vuxna försöker på så diskret sätt torka av mamma och barn och få av ungen denna tighta badbyxa. Hahah min lilla sötnos har så mysiga lår och att få av ett par blöta och nerbajsade badbyxor över dem måste nästan ses för att förstå hur nedrans kul det såg ut. Det var nästan effekten som när man ska ta av en ridstövel, man drar och drar och till slut säger det plopp! Men det fixade vi ju och vi såg hyffsat världsvana ut i alla fall.
Duschen och torkningen gick kanon och allt flöt på och ännu en ryggkota fick klicka tillbaka på sin rätta plats. Till mitt älskade busbarn gör entré! Jag hade fått höra i början av vår badvistelse att dörren mellan omklädningsrum och simhall var oerhört trög och att Tuva inte skulle klara den, så jag stod i godan ro och bytte blöja på Leia. Helt naken står jag där och larvar mig med Leia som jag brukar då jag ser i spegeln att Tuva får upp dörren och springer ut. Och snabb är hon med den lilla plutten och jag slutar tänka för 2 sekunder för rätt som det är så finner jag mig själv springade med ett spädbarn på armen, helt naken efter min goa tvååring som skriker MINGA ( bada ) och skrattar som en tok. Jag kan själv inte sluta skratta och känner att jag blir helt knallröd i ansiktet samtidigt som jag skrattar så jag nästan snubblar. Får tag i Tuva och tar henne i handen och går tillbaka med henne. Då som först tittar jag upp och ser en man sitta vid poolkanten och skratta så han nästan trillar i. Då bryter jag ihop igen i ett sånt flatgarv för jag förstår ju hur jävla roligt detta måste ha sett ut. Här kommer en mjölkstin ko springande med ungar överallt och skrattar hejdlöst! Ja fy sjutton så roligt!!
Barnen skrattade och hade väldigt roligt och de satt fint och fikade när vi sa till dem och jag tror att vi ( de vuxnas ) självförtroende stegrade och vi kunde sträcka lite på oss så i alla fall en kota hamnade rätt i ryggraden. Tre timmar utan missöden! Sen skulle vi åka hem och vi började packa ihop oss så smått och förberedde barnen på att nu är det roliga slut. Då tittar jag på Leia och hennes mun är som ett streck. Detta streck minns jag att jag har fått höra mycket om då jag ofta såg ut så som barn. Detta lilla streck betyder att nu kommer det bajs. Massor av bajs! Och jag kan berätta att såna där badbyxor med resår i benen och midjan som ska kunna hålla emot sånt gör inte det. Både jag och leia såg ut som att vi hade haft en alvarlig brottningsmatch med en senapsflaska. Så två tokgarvade vuxna försöker på så diskret sätt torka av mamma och barn och få av ungen denna tighta badbyxa. Hahah min lilla sötnos har så mysiga lår och att få av ett par blöta och nerbajsade badbyxor över dem måste nästan ses för att förstå hur nedrans kul det såg ut. Det var nästan effekten som när man ska ta av en ridstövel, man drar och drar och till slut säger det plopp! Men det fixade vi ju och vi såg hyffsat världsvana ut i alla fall.
Duschen och torkningen gick kanon och allt flöt på och ännu en ryggkota fick klicka tillbaka på sin rätta plats. Till mitt älskade busbarn gör entré! Jag hade fått höra i början av vår badvistelse att dörren mellan omklädningsrum och simhall var oerhört trög och att Tuva inte skulle klara den, så jag stod i godan ro och bytte blöja på Leia. Helt naken står jag där och larvar mig med Leia som jag brukar då jag ser i spegeln att Tuva får upp dörren och springer ut. Och snabb är hon med den lilla plutten och jag slutar tänka för 2 sekunder för rätt som det är så finner jag mig själv springade med ett spädbarn på armen, helt naken efter min goa tvååring som skriker MINGA ( bada ) och skrattar som en tok. Jag kan själv inte sluta skratta och känner att jag blir helt knallröd i ansiktet samtidigt som jag skrattar så jag nästan snubblar. Får tag i Tuva och tar henne i handen och går tillbaka med henne. Då som först tittar jag upp och ser en man sitta vid poolkanten och skratta så han nästan trillar i. Då bryter jag ihop igen i ett sånt flatgarv för jag förstår ju hur jävla roligt detta måste ha sett ut. Här kommer en mjölkstin ko springande med ungar överallt och skrattar hejdlöst! Ja fy sjutton så roligt!!
Men vi överlevde och är hemma! Och se där, nu fick jag något roligt att skriva om till mitt 100:e inlägg i bloggen!
//Familjen pinsam!
tisdag 26 juni 2012
Lite skräp rensar magen!
Såg den här filmen för ett tag sedan och jag tog så illa vid mig! Men samtidigt så kände jag "Ahhhh inte ännu mer att ta hänsyn till och se upp för!" För är det inte lite så? Det är en massa saker som föräldrar måste se upp för hela tiden. Det är E ämnen, kemekalier i leksakerna, farliga parfymerade tvättmedel, småsaker som kan lossna och barnen få i näsan och halsen och gud vet vart! Ska man ha dem i en bubbla må tro? Fast det är säkert också sprängfylld med kemikalier.
Sa här om dagen till Jacke att vi kommer att få massor av skäll av Tuva och Leia när de får egna barn sen och börja upptäcka alla saker som vi gjorde fel och som vi gav dem. De kommer att tycka att vi var hemska som hade så osäkra bilstolar och som lät dem äta genmanipulerade grönsaker för när de blir stora så hoppas jag att det har gått så mycket frammåt att vi kan hitta mat i affären, till rimligt pris som inte är besprutat med en massa skräp och gifter.
Men nu när vi ändå är inne på det här med dåligt samvete och barn så tänkte jag att då kan jag ta upp ett annat orosmoment. Städning! Alltså hur gör man!? Jag vet hur man städar men hur städar man ordentligt? Jag tycker att efter 3 timmar städning så är både lust och energi slut och då skiter jag i det. Men trots det så hittar man ännu fler saker som man borde gjort. Söker man på städning på google så kommer det upp hur mycket trådar som helt från olika forum, mest familjeliv.se där alla städar 14 gånger per dag och det är allt ifrån att dammsuga lite snabbt till att tvätta elementen med topps! Och alla är så där "härligt" snälla mot varandra och säger att soc borde komma och ta ens barn om man har lite grötrester kvar på ena stolsbenet när barnen har ätit frukost. Är det bara jag som tycker att man som mamma städar ihjäl sig? Eller man behöver inte ens vara mamma för jag kände så här när jag bara bodde med Jacke också. Och när det kommer gäster då städar man så att fingrarna blöder för folk kan ju inte få se hur man egentligen har det. Med grötrester på stolen och en heltäckningsmatta av leksaker i hela huset.
Nej jag ger upp. Så länge inte barnen håller på att dö av astma för att jag är så slarvig så tänker jag ägna mer tid åt barnen och leka med dem än att städa och oroa mig för att de har leksaker som inte är av trä och som inte är lackerade med nått gift! Överlevde mamma och pappa så borde väl mina barn överleva?
//Familjen Liteskitihörnen
Sa här om dagen till Jacke att vi kommer att få massor av skäll av Tuva och Leia när de får egna barn sen och börja upptäcka alla saker som vi gjorde fel och som vi gav dem. De kommer att tycka att vi var hemska som hade så osäkra bilstolar och som lät dem äta genmanipulerade grönsaker för när de blir stora så hoppas jag att det har gått så mycket frammåt att vi kan hitta mat i affären, till rimligt pris som inte är besprutat med en massa skräp och gifter.
Men nu när vi ändå är inne på det här med dåligt samvete och barn så tänkte jag att då kan jag ta upp ett annat orosmoment. Städning! Alltså hur gör man!? Jag vet hur man städar men hur städar man ordentligt? Jag tycker att efter 3 timmar städning så är både lust och energi slut och då skiter jag i det. Men trots det så hittar man ännu fler saker som man borde gjort. Söker man på städning på google så kommer det upp hur mycket trådar som helt från olika forum, mest familjeliv.se där alla städar 14 gånger per dag och det är allt ifrån att dammsuga lite snabbt till att tvätta elementen med topps! Och alla är så där "härligt" snälla mot varandra och säger att soc borde komma och ta ens barn om man har lite grötrester kvar på ena stolsbenet när barnen har ätit frukost. Är det bara jag som tycker att man som mamma städar ihjäl sig? Eller man behöver inte ens vara mamma för jag kände så här när jag bara bodde med Jacke också. Och när det kommer gäster då städar man så att fingrarna blöder för folk kan ju inte få se hur man egentligen har det. Med grötrester på stolen och en heltäckningsmatta av leksaker i hela huset.
Nej jag ger upp. Så länge inte barnen håller på att dö av astma för att jag är så slarvig så tänker jag ägna mer tid åt barnen och leka med dem än att städa och oroa mig för att de har leksaker som inte är av trä och som inte är lackerade med nått gift! Överlevde mamma och pappa så borde väl mina barn överleva?
//Familjen Liteskitihörnen
fredag 22 juni 2012
tisdag 19 juni 2012
En typ av ode!
Hade jag kunnat hade skrivit det på vers, men så
pass bra är inte min språkliga förmåga. MEN jag skulle vilja hylla min granne!
Hon är fyra (!?) barns mamma och de sista två har
hon lika tätt som jag men hon har alltid ett leende på läpparna. Hon finns
alltid där om man behöver prata eller bara sitta ner och njuta av livet
tillsammans. Hon är en sådan person som kan se sin söta tvååring stirra en mitt
i ögonen och vända vattenglaset upp och ned utan att bli det minsta arg så att
barnet ser. Hade det varit jag hade Tuva åkt ut på blocket på två sekunder, men
inte min granne! Hon tar ett djupt andetag och torkar upp det för att hon vet
att flickan vill ha uppmärksamhet och då ger hon inte henne det. Inte för en
sån sak i alla fall!
Hon är även en sådan mamma som kan köpa en liten
stuga att ha på tomten för att sin äldsta son ska få bo där. Så att hon kan ha
honom nära och med en liten förhoppning att han aldrig ska flytta hemifrån, för
det är trots allt hennes lilla bebis. Och jag tycker att hon är så
underbar! Och på tal om bebis, hon låter
inte sin bebis skrika någon gång. Hon får så ont i sitt mammahjärta av att se
sitt barn ledset så fast hon vill både gå på toa, duscha, diska eller bara
sitta två sekunder med armarna fria så tar hon sig alltid tid för sitt lilla
knyte. Önskar att jag var mer som henne. Min underbara granne!
Jag vet att när livet känns som en påse prutt här
hemma med två ledsna barn och tvätt och skräp upp till öronen så kan jag alltid
ringa henne och be om hjälp eller bara ett öra. Och bara att veta det gör
mycket. Jag vet att jag har många människor omkring mig som jag kan göra så med
men att ha hjälpen två hus bort är speciellt. Nästan magiskt. Det är som en
liten röd knapp som man kan trycka på för att inte explodera.
Gå även in på hennes blogg!
söndag 17 juni 2012
Begär och demoner!
Ni vet såna där dagar när man kan vara lite sugen på någonting, men man kan fortfarande stå emot om man verkligen vill. Men sen finns det de där dagarna när man slänger sig över skafferiet och ber till alla möjliga gudar att det ska finnas något gott där. Vad som helst! Till och med den där blockchokladen med vita prickar på går bra, bara det är socker. Det handlar om överlevnad!! En sån dag har jag idag. Som tur är behövde jag inte slänga mig över något så äckligt som kakao och strösocker ( Been there, done that! )! Idag kunde jag gå ner till vår lilla frys och hämta upp den sista glassbåten medan mina "små gullegryn" sov.
Ja för idag känns de verkligen inte som mina små sötnosar. Idag är jag mer inne på att jag måste vara djävulen själv och mina barn är små demoner. Men, men de måste få ha såna dagar också. Jag är ju inte alltid så nedrans hurtig själv jämt och ständigt, men det hade inte skadat om de kunde dela upp dagarna och inte ha det samtidigt! Det blir så drygt att lyssna på en bebis som blir tokarg när någon ( läs Leia ) rycker ut nappen hela tiden fast man vill ha den kvar. Och en galen tvååring som bara MÅSTE riva ner allt i sin väg och springa ifrån mamma.
"Och så räknar vi till tio långsamt, man får inte hota små barn att sälja dem på blocket hur gärna man än vill".
Så vad gör man med två arga barn? Jo man tar ut dem och går en runda och passar även på att göra lite reklam för gubben sin . Och då kom pedagogen i mig fram! Jag låter Tuva lägga i reklamen i brevlådorna!
"Ja men varför inte döda mig med en gång? Var jag inte trött på att höra min egen röst innan så blev det inte ett dugg bättre nu kan jag ju meddela!"
Till slut efter cirka 20 brevlådor på en halvtimme ( måste komma ihåg att döda den inre pedagogen i mig ) så kom vi fram till biskopsskogens lekplats där vi lekte hur mycket som helst! Vi gungade, åkte kana, lekte med kottar och jag snurrade på den där karusellen tills jag nästan blev yr av att se på tokfian. Samtidigt som jag sprang till vagnen hela tiden och stoppade in nappen som någon ( Leia ) ryckt ut för 500gången.
Blev även en runda till förskolans lekplats och där fanns det verkligen något för Tuva. En gigantisk vattenpöl. I gympaskor. Jag hoppas jag får dem torra innan jul i alla fall, fast då har hon nog växt ut dem.
Så där har ni min morgon! Ni fattar att jag längtar efter min man va? Att han ska jobba klart så han kan ta över sina små gryn och jag slänger mig i sängen med en bok och CHOKLAD!
Ja för idag känns de verkligen inte som mina små sötnosar. Idag är jag mer inne på att jag måste vara djävulen själv och mina barn är små demoner. Men, men de måste få ha såna dagar också. Jag är ju inte alltid så nedrans hurtig själv jämt och ständigt, men det hade inte skadat om de kunde dela upp dagarna och inte ha det samtidigt! Det blir så drygt att lyssna på en bebis som blir tokarg när någon ( läs Leia ) rycker ut nappen hela tiden fast man vill ha den kvar. Och en galen tvååring som bara MÅSTE riva ner allt i sin väg och springa ifrån mamma.
"Och så räknar vi till tio långsamt, man får inte hota små barn att sälja dem på blocket hur gärna man än vill".
Så vad gör man med två arga barn? Jo man tar ut dem och går en runda och passar även på att göra lite reklam för gubben sin . Och då kom pedagogen i mig fram! Jag låter Tuva lägga i reklamen i brevlådorna!
"Ja men varför inte döda mig med en gång? Var jag inte trött på att höra min egen röst innan så blev det inte ett dugg bättre nu kan jag ju meddela!"
Till slut efter cirka 20 brevlådor på en halvtimme ( måste komma ihåg att döda den inre pedagogen i mig ) så kom vi fram till biskopsskogens lekplats där vi lekte hur mycket som helst! Vi gungade, åkte kana, lekte med kottar och jag snurrade på den där karusellen tills jag nästan blev yr av att se på tokfian. Samtidigt som jag sprang till vagnen hela tiden och stoppade in nappen som någon ( Leia ) ryckt ut för 500gången.
Blev även en runda till förskolans lekplats och där fanns det verkligen något för Tuva. En gigantisk vattenpöl. I gympaskor. Jag hoppas jag får dem torra innan jul i alla fall, fast då har hon nog växt ut dem.
Så där har ni min morgon! Ni fattar att jag längtar efter min man va? Att han ska jobba klart så han kan ta över sina små gryn och jag slänger mig i sängen med en bok och CHOKLAD!
lördag 16 juni 2012
Skälby, bää, pippi och kacka!
Igår drog jag med ungarna till Skälby för att låta Luvan rusa av sig och se på alla djuren. Vi skulle även möta upp moster Mia och hennes små gryn! Det blev en underbar dag fast vädret inte var det bästa, men det gjorde inte så mycket då jag tycker det är lite obehagligt att sitta ute när det är för varmt. Och speciellt när man ska springa efter en liten galning hela tiden! Var skönt med några extra händer hos både vuxna och barn när min lilla kravallunge sprang iväg på egna äventyr. Kusinerna Isak och Albin turades om att hämta henne och hon följde snällt med tillbaka några gånger. Tills hon tröttnade på det och sprang ifrån dem eller puttade omkull dem. Måste lära dem hur man fäller henne och sedan sätter man sig fort som tusan på henne tills jag kommer fram. Stackars barn som ska behöva få springa efter vår lilla Luva, men erbjuder de sig så är inte jag sen att säga nej!
Men det var verkligen en härlig dag och efter 6 timmar så vet jag inte vem som var mörast i kroppen, jag eller barnen! Tur att man har en så vansinnigt lugn bebis som bara gnyr när hon vill ha mat. Annars sov hon gott i vagnen eller spydde lite på moster. Det var verkligen skönt att få ha händerna fria och bara ta hand om de större barnen. Var så roligt att träffa dem igen och höra deras tankar och planer! Mias lilla pojke ( 3 år ) pratar nästan hela tiden och sjunger så fint och det stora killen ( 5år ) är så vuxen och klok i sitt sätt så man blir alldeles tårögd! Ser fram mot när Tuva pratar lite mer så att man kan få veta hur hon tänker om saker och ting. Eller vill jag det? Vill jag höra "dumma mamma" eller "usch mamma fes" 700 gånger per dag? Nää hon kan gott vara min lilla bebis ett tag till. Fast oavsett om jag vill det eller inte så blir hon stor och nu kommer orden mer och mer för varje dag! Så igår var det väldigt mycket prat om Mia, bä, pippi, Ella, geeeet, minga (bada) och kacka (Isak).
Men idag är jag nog en tråkmamma för idag blir det tvätt för hela slanten! Fast inte tuva emot, hon älskar att hjälpa mig sortera, ta ut och in i tvättmaskinen och fylla på tvättmedel. Eller är det barnarbete? Som när hon hjälper mig dammsuga? Hahaha känner mig som en riktig slavdrivare! Säger som syrran säger till sina ungar "Min dräng hade också en dräng"!
Bjuder på lite sköna bilder!
Äsch jag bjuder på en film också!
Men det var verkligen en härlig dag och efter 6 timmar så vet jag inte vem som var mörast i kroppen, jag eller barnen! Tur att man har en så vansinnigt lugn bebis som bara gnyr när hon vill ha mat. Annars sov hon gott i vagnen eller spydde lite på moster. Det var verkligen skönt att få ha händerna fria och bara ta hand om de större barnen. Var så roligt att träffa dem igen och höra deras tankar och planer! Mias lilla pojke ( 3 år ) pratar nästan hela tiden och sjunger så fint och det stora killen ( 5år ) är så vuxen och klok i sitt sätt så man blir alldeles tårögd! Ser fram mot när Tuva pratar lite mer så att man kan få veta hur hon tänker om saker och ting. Eller vill jag det? Vill jag höra "dumma mamma" eller "usch mamma fes" 700 gånger per dag? Nää hon kan gott vara min lilla bebis ett tag till. Fast oavsett om jag vill det eller inte så blir hon stor och nu kommer orden mer och mer för varje dag! Så igår var det väldigt mycket prat om Mia, bä, pippi, Ella, geeeet, minga (bada) och kacka (Isak).
Men idag är jag nog en tråkmamma för idag blir det tvätt för hela slanten! Fast inte tuva emot, hon älskar att hjälpa mig sortera, ta ut och in i tvättmaskinen och fylla på tvättmedel. Eller är det barnarbete? Som när hon hjälper mig dammsuga? Hahaha känner mig som en riktig slavdrivare! Säger som syrran säger till sina ungar "Min dräng hade också en dräng"!
Bjuder på lite sköna bilder!
 |
| Tuva står och pratar med en tomte, nu vet hon hur det känns att prata med någon som inte svarar! |
 |
| Matar kvigorna med gräs, men aj aj för nässlorna. |
 |
| Pippi macka! ( matar hönsen ) |
 | |||
| Högre skrek de i kör.... Hmm jag tyckte det var högt nog!! |
Äsch jag bjuder på en film också!
torsdag 14 juni 2012
100 och still going strong!
Igår slog vi 100 barriären mina vänner! Igår hade jag 103 läsare på min blogg! Det firades med choklad och Lost i vanlig ordning när barnen somnat. Men fatta vilken grej?! 103 människor är intresserade av mina tankar och vårt liv? Detta måste vi ju bara fira! Så eftersom att jag firade med choklad kanske ni också vill fira med choklad?
Därför lottar jag ut en 200g chokladkaka till den som skriver bäst motivering varför ni läser denna bloggen och vad jag kan göra för förbättringar för vi kan inte sluta här! Nu har jag fått blodad tand och vill få fler läsare!
Så skriv här nere i kommentarsfältet eller under länken på facebook så är ni med och tävlar!
Tävlingen avslutas midsommarafton!
Glöm inte heller att trycka på facebook ikonen här till höger, under tipsa andra så att fler hittar hit.
Därför lottar jag ut en 200g chokladkaka till den som skriver bäst motivering varför ni läser denna bloggen och vad jag kan göra för förbättringar för vi kan inte sluta här! Nu har jag fått blodad tand och vill få fler läsare!
Så skriv här nere i kommentarsfältet eller under länken på facebook så är ni med och tävlar!
Tävlingen avslutas midsommarafton!
Glöm inte heller att trycka på facebook ikonen här till höger, under tipsa andra så att fler hittar hit.
onsdag 13 juni 2012
Accessoarer, kroppen och tigerränder!
Jag satt och funderade vid köksbordet idag på accessoarer. Innan man fick barn så tänkte man att saker som hårband, armband, halssmycken, sjalar, skärp med mera. Men detta hinner jag sällan få på mig eller orkar inte bry mig om för jag ska ändå bara vara hemma med barnen. Men sen kommer jag på, jag har ju massor av accessoarer! För att en accessoar är tillbehör som i form och färg överensstämmer med resten av klädseln och på så sätt skapar en enhetlig modeform. Och min modeform är småbarnsförälder! Så vad passar inte bäst in om inte snor, kräks, bajs, yoghurt, bröstmjölk och lite lera? Shit jag är ju en riktig modejunkie!
Men en annan sak som också kan ses som en accessoar är kroppen i sig. Alltså en välsvarvad rumpa, fina armar, platt mage och så klart brösten. Vi gör ju en hel del för att förändra oss och precis som med smycken så försöker vi framhäva det bra ännu mer. Men just det här med bröst vill jag stanna lite längre på. Vad är bäst egentligen? Vad är snyggast? Ska det vara platta bröst? Lite lagom? Enorma?
En sak är då säker, mina bröst har inte blivit något som jag vill framhäva efter att jag har ammat två tuttgalningar! För enligt min åsikt är inte bröst som hänger platt fall på magen och nästan når naveln så sexigt. Men det är upp till var och en, finns säkert dem som gillar det! Så jag har bestämt mig för att när Leia inte längre vill ha mer mjölk och jag har nått min målvikt, då lägger jag mig under kniven! Då ska jag få dem brösten jag förtjänar! Då säger jag farväl till 85J och säger hellu 80D!!
Men tills dess så får jag visa upp min bästa accessoar. Mina tigerränder. För det är mitt kroppsliga kvitto på att jag har haft två fantastiska barn i mig. Och det mina vänner är det snyggaste som finns!
// Familjen Kroppsfixerad
Men en annan sak som också kan ses som en accessoar är kroppen i sig. Alltså en välsvarvad rumpa, fina armar, platt mage och så klart brösten. Vi gör ju en hel del för att förändra oss och precis som med smycken så försöker vi framhäva det bra ännu mer. Men just det här med bröst vill jag stanna lite längre på. Vad är bäst egentligen? Vad är snyggast? Ska det vara platta bröst? Lite lagom? Enorma?
En sak är då säker, mina bröst har inte blivit något som jag vill framhäva efter att jag har ammat två tuttgalningar! För enligt min åsikt är inte bröst som hänger platt fall på magen och nästan når naveln så sexigt. Men det är upp till var och en, finns säkert dem som gillar det! Så jag har bestämt mig för att när Leia inte längre vill ha mer mjölk och jag har nått min målvikt, då lägger jag mig under kniven! Då ska jag få dem brösten jag förtjänar! Då säger jag farväl till 85J och säger hellu 80D!!
Men tills dess så får jag visa upp min bästa accessoar. Mina tigerränder. För det är mitt kroppsliga kvitto på att jag har haft två fantastiska barn i mig. Och det mina vänner är det snyggaste som finns!
// Familjen Kroppsfixerad
tisdag 12 juni 2012
Parkour och Leos lekland
 |
| Leia och jag på fiket |
Men nu har vi en liten plutt också som inte alls är intresserad av att åka någon kana, så hon och jag satte oss på fiket och pimplade kaffe. Ja, inte hon då, men jag! Tre koppar blev det till denna kropp som inte är van vid ens en! Och vad jag babblade sen när Jacke kom tillbaka! Jag skakade, mådde illa, fick huvudvärk och munnen kunde inte sluta prata. Snacka om koffeinkick! Aldrig varit med om dess like! En sak är då säker, att reagerar jag så på att dricka kaffe då ska jag banne mig aldrig testa på tyngre saker än så där! Jag kände mig verkligen full och Jacke tittade på mig som om jag vore tokig för mitt i en mening kunde jag börja fnittra helt okontrollerat för att sedan fortsätta babbla på igen. Läskigt haha!
Tänkte att ni skulle få se en liten film därifrån också som jag filmade med mobilen. Jag undrar egentligen vem av dem som hade roligast?! Men jag måste verkligen lära mig att ta med filmkameran i väskan när vi ska iväg på saker. Skulle ju vara så roligt att ha det på riktig film med lite kvalité istället för en blurrig mobilfilm.
måndag 11 juni 2012
Bröllopsdag
Idag firar jag och min kära make 1årig bröllopsdag. Och det är då bomull man firar eller som jag skulle säga bullmull, men det hör inte hit. Och enligt tradition ska man ge varandra någonting av just bomull då, men vi får väl se. Tror han vill ha en fin blomma hellre.
Men det känns verkligen konstigt. Att vid den här tidpunkten för ett år sedan satt vi på Åmunds vingård och åt sallad och pratade skit med mina vänner, tärna, fotograf och frisör och fortfarande hette Olsson. Usch vad barnslig jag är men nu sitter jag faktiskt här och gråter. Det var den lyckligaste helgen i hela mitt liv och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde få göra det igen. Det var helt underbart att få vakna på detta fina ställe, simma i poolen, bli iordninggjord av en underbar frisör och min fina syster som sminkade mig så underbart vacker. För det måste jag få lov att säga, jag var vacker! Att jag sedan hade min lilla Leia i magen gjorde bara saken bättre, men det visste jag inte just då.
Men tiden går så fort och nu sitter jag här ett år senare och minns och torkar tårarna. Jag minns hur jag står i lusthuset med pappa, Sanna och Tuva och väntar. Fjärilarna fladdrar runt i magen och jag lyssnar. Jag lyssnar så intensivt efter startsignalen. Vår fina låt. Forrest Gump Piano Theme.
Till slut så hör jag melodin och vi börjar gå. Jag och pappa först och sedan Sanna och Tuva. Och jag ser ut över alla dessa människor som kommit bara för att se oss bli man och hustru. För att fira vår kärlek. Det är underbart. Sen får jag se Jack, min underbara Jack som står där i kostym och hatt och är så vacker. Att jag höll mig från att börja gråta då är ett under! Men dagen gick så fort, vi skrattade och vi torkade tårar om vartannat hela tiden. Talen, lekarna och människorna gjorde dagen fulländad och jag njöt för fullt!
Tack älskade människor som gjorde dagen så minnesvärd och för att ni finns i våra liv!
Och ett stort tack till min käre man som alltid finns vid min sida. Som alltid finns där i nöd och lust. Precis som vi lovade varandra för ett år sedan.
Vill också dela med mig av den sång jag sjöng till Jacke. Det är orden som räknas och med gråten i halsen så tycker jag att det gick förvånansvärt bra!
P.s mobilkamera!
//Familjen kärlek
Men det känns verkligen konstigt. Att vid den här tidpunkten för ett år sedan satt vi på Åmunds vingård och åt sallad och pratade skit med mina vänner, tärna, fotograf och frisör och fortfarande hette Olsson. Usch vad barnslig jag är men nu sitter jag faktiskt här och gråter. Det var den lyckligaste helgen i hela mitt liv och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde få göra det igen. Det var helt underbart att få vakna på detta fina ställe, simma i poolen, bli iordninggjord av en underbar frisör och min fina syster som sminkade mig så underbart vacker. För det måste jag få lov att säga, jag var vacker! Att jag sedan hade min lilla Leia i magen gjorde bara saken bättre, men det visste jag inte just då.
Men tiden går så fort och nu sitter jag här ett år senare och minns och torkar tårarna. Jag minns hur jag står i lusthuset med pappa, Sanna och Tuva och väntar. Fjärilarna fladdrar runt i magen och jag lyssnar. Jag lyssnar så intensivt efter startsignalen. Vår fina låt. Forrest Gump Piano Theme.
Till slut så hör jag melodin och vi börjar gå. Jag och pappa först och sedan Sanna och Tuva. Och jag ser ut över alla dessa människor som kommit bara för att se oss bli man och hustru. För att fira vår kärlek. Det är underbart. Sen får jag se Jack, min underbara Jack som står där i kostym och hatt och är så vacker. Att jag höll mig från att börja gråta då är ett under! Men dagen gick så fort, vi skrattade och vi torkade tårar om vartannat hela tiden. Talen, lekarna och människorna gjorde dagen fulländad och jag njöt för fullt!
Tack älskade människor som gjorde dagen så minnesvärd och för att ni finns i våra liv!
Och ett stort tack till min käre man som alltid finns vid min sida. Som alltid finns där i nöd och lust. Precis som vi lovade varandra för ett år sedan.
Vill också dela med mig av den sång jag sjöng till Jacke. Det är orden som räknas och med gråten i halsen så tycker jag att det gick förvånansvärt bra!
P.s mobilkamera!
//Familjen kärlek
lördag 9 juni 2012
Möte med döden och kreativt tänkande
Igår när vi var på väg hem ifrån öppna förskolan så såg vi en död mus lilla på väggen. Förmodligen hade en liten katt fått tag i den och sedan av någon anledning släppt den där. Men detta var ett bra tillfälle tyckte jag att prata lite med Tuva om döden. Hon var väldigt intresserad av den men jag lät henne inte röra vid den för någon måtta får det vara med pedagogiken! Så vi stod där och tittade på den och jag berättade att det var en mus, att det var död och att den var borta även om kroppen var kvar. Precis som hennes hund Diesel och katten Specke. Hon tittade länge och väl på den och sen började hon väsa precis som en orm. Först fattade jag ingenting och trodde att hon hade sett något annat, sen började hon väsa igen och sa aj. Då kopplade jag att hon har bok med djur där det är en bild på en orm som bitit en mus i rumpan. Den kopplingen drog hon, snart två år gammal. Tycker jag är väldigt kul. Sen satte hon sig på huk och sa med sin lenaste röst "hej, pom" ( hej, kom ) och viftade med händerna att den skulle resa sig upp och följa med. Lilla dockan. Jag hoppas det dröjer länge innan jag får ha ett mer allvarligt samtal med henne om döden även om det är en del av livet.
Men innan allt detta hände så var vi som sagt på öppna förskolan och där hade Tuva hur kul som helst, som vanligt! Inte nog med att man kunde göra egna armband och måla med färg och pensel, det var även en byggarbetsplats där! De ska bygga nya rum till personalen där och bygger därför upp nya väggar och här och där kan man då hitta verktyg där det är meningen att inga barn ska vara eller kunna ta sig dit. Detta hade ingen berättat för Tuva, alltså att barn inte ska kunna ta sig in där, så då gjorde hon ju det! Hittade en skruvmejsel som hon passade på att slå en stackars flicka med i huvudet när jag ammade.
Helst hade jag det tillfället velat vara en elak lilla satmara och dunkat den i huvudet på min fina flicka och sagt "är det skönt?" men så elak är inte ens jag så jag tog den ifrån henne och sa att "så där får man inte göra och nu går vi hem!" fast egentligen ville jag inte möta mamman till den ledsna flickan som hade sprungit iväg som en raket. Och om det var ifrån Tuva eller den tokiga mamman med en stor tutte som hänger utanför och ett ledset spädbarn det vet inte jag. Så fort ner med Leia i vagnen och Tuva på ståbrädan samtidigt som jag väser i örat på henne "inte ett ord!" medans hon skrattar hej vilt åt att jag var så generad. Vet inte om det blev 1-0 till Tuva eller mig??
Men innan allt detta hände så var vi som sagt på öppna förskolan och där hade Tuva hur kul som helst, som vanligt! Inte nog med att man kunde göra egna armband och måla med färg och pensel, det var även en byggarbetsplats där! De ska bygga nya rum till personalen där och bygger därför upp nya väggar och här och där kan man då hitta verktyg där det är meningen att inga barn ska vara eller kunna ta sig dit. Detta hade ingen berättat för Tuva, alltså att barn inte ska kunna ta sig in där, så då gjorde hon ju det! Hittade en skruvmejsel som hon passade på att slå en stackars flicka med i huvudet när jag ammade.
Helst hade jag det tillfället velat vara en elak lilla satmara och dunkat den i huvudet på min fina flicka och sagt "är det skönt?" men så elak är inte ens jag så jag tog den ifrån henne och sa att "så där får man inte göra och nu går vi hem!" fast egentligen ville jag inte möta mamman till den ledsna flickan som hade sprungit iväg som en raket. Och om det var ifrån Tuva eller den tokiga mamman med en stor tutte som hänger utanför och ett ledset spädbarn det vet inte jag. Så fort ner med Leia i vagnen och Tuva på ståbrädan samtidigt som jag väser i örat på henne "inte ett ord!" medans hon skrattar hej vilt åt att jag var så generad. Vet inte om det blev 1-0 till Tuva eller mig??
// Familjen Pedagogik
fredag 8 juni 2012
Barometern, tandborstning och curling?
Ledsen att ni har fått gå utan ett inlägg från mig både onsdag och torsdag, men här har det varit full fart med barnen hela tiden så när jag väl suttit vid datorn har jag fullkomligt haft mos i hjärnan. Och har man mos i hjärnan blir det inte mycket vettigt (ovettigt?) skrivet så jag får göra det nu!
I tisdags så ringde de från förskolan och sa att Tuva hade somnat så om jag ville kunde jag hämta henne nu, jag bruka vilja det för hon sover bättre här hemma än där, så då gjorde jag så klart det.
Bär in henne tyst och stilla i bilen och glädjs över att hon fortfarande sover och sen kör jag hem och lyckas få in henne i huset sovande också! Det har inte hänt sen hon var pyttebebis i princip. Och precis när jag ska lägga henne på fällen ( hon sover middag på en hundfäll ) så ringer det på dörren och hon slår upp ögonen och blir helt sprattlig. "Är det en försäljare så lovar jag vid gudarna att jag sparkar fanstyget till månen" muttrar jag samtidigt som jag försöker få fram ett litet falskt leende på läpparna. Men där ute stod det inte alls någon försäljare, det stod en journalist från barometern, eller två faktiskt. Och de ville göra ett reportage om vår gata då det föddes så många bebisar här 2010 så att de kallar gatan för babyboomgatan. Lite festligt. Men anledningen till att de plingade på här är att de ville ta kort på barnen på gatan som är födda 2010 och det skulle ske om en kvart. NU ser ni problematiken va? En trött Tuva och fotografering? Jag kunde lika gärna lägga mig i garderoben med en gång och sutta på tummen. Men supermamma som man är så säger man glatt "ja, vad roligt!". Så in med Tuva i bilen för att köra 200m för hon ville absolut inte gå så långt, som sagt garderoben? Sen kom det några barn men långt ifrån alla och så skulle barnen ställe upp sig och hålla handen vid gatan. Hahahaha!! De andra barnen stod som små ljus och höll varandra i handen medan jag sprang efter en skrattande Tuva för att ställa henne bredvid Maja och sen skutta undan så att fotografen kunde ta kort. Vi höll på i 20 minuter innan vi gav upp och tog kort med oss också på. Tack älskade lilla Tuva för att mamma också fick vara med på kort. Ska jag komma ihåg vid din student och ta ett riktigt räligt kort så pojkvännerna flyr sin kos!
Sen så måste jag bara ventilera en annan sak här för det är ju trots allt min blogg och jag skriver vad jag vill här. Men jag funderar på om jag är för vek? Hur får de andra sina barn att stå stilla vid fotografering? Och som i morse så ber jag Tuva följa med mig till toa och borsta tänderna. Vad gör hon då? Hon ligger kvar på soffan och öppnar munnen och pekar in i munnen. Ja du milde, så jag gick ut och hämtade tandborsten och borstade tänderna på henne medan hon såg på film. En sak är då säker, hon är inte dum i huvudet den ungen!
Nej nu ska jag inte klaga mer på mitt lilla gryn för nu måste jag skryta lite om henne också för att när hon inte har bomull uppkört i öronen så är hon världens bästa lilla Tuva. Ni skulle ha sett henne igår när hon lägger mig på golvet och ska baka kaka med mig så som jag gör med Leia eller när hon ser lillasyster kräkas, går och hämtar en handduk till henne, torka munnen med den och går och lägger den i tvätten utan att jag har sagt nått!! Mammas lilla hjärtegryn! Och är jag vek så är jag det så gärna för hennes skull!!!
tisdag 5 juni 2012
Samlad familj och tok- frossa!
Idag är en stor dag! Idag är den dagen då jag och min storasyster bestämde oss för att gräva ner stridsyxan och gå vidare. Så nu kommer familjen att bli hel igen och våra barn kommer att få lära känna varandra och ha roligt ihop! Ser fram mot att få se dem leka tillsammans medan vi sitter på en filt och snackar skit på Skälby i sommar!
Men hörrni, det här med vikten! Har ju glömt att uppdatera er hur det går med den! Och så här är det då. I fredags ( min fördelsedag ) var moment of truth så jag ställde mig på boken och hoppades att det skulle stå 90 först och inte 91. Och se på f*n! Det stod 90,0!! Hur i hela friden kunde detta hända? Men glad blev jag!
Och sen så fungerar min hjärna som så att när jag har nått ett mål och jag känner mig stolt över mig själv då ska jag fira. Och unna mig. För det är jag värd. Hur är man funtad då? Är det inte då man ska känna att "wow det gick nu ska det gå ännu mer och jag ska bli beach 2012 assnygg!" men nej då, inte jag. Så jag har svullat. Svullat som om jag inte visste att det fanns en morgondag och det resulterade ju i ett litet plus på vågen igår. Ja jag säger då det.
Men nu ska jag ta mig i kragen igen och sen så ska jag fira med ett äpple istället att familjen är samlad och Leia ska få träffa sin moster!
Men hörrni, det här med vikten! Har ju glömt att uppdatera er hur det går med den! Och så här är det då. I fredags ( min fördelsedag ) var moment of truth så jag ställde mig på boken och hoppades att det skulle stå 90 först och inte 91. Och se på f*n! Det stod 90,0!! Hur i hela friden kunde detta hända? Men glad blev jag!
Och sen så fungerar min hjärna som så att när jag har nått ett mål och jag känner mig stolt över mig själv då ska jag fira. Och unna mig. För det är jag värd. Hur är man funtad då? Är det inte då man ska känna att "wow det gick nu ska det gå ännu mer och jag ska bli beach 2012 assnygg!" men nej då, inte jag. Så jag har svullat. Svullat som om jag inte visste att det fanns en morgondag och det resulterade ju i ett litet plus på vågen igår. Ja jag säger då det.
Men nu ska jag ta mig i kragen igen och sen så ska jag fira med ett äpple istället att familjen är samlad och Leia ska få träffa sin moster!
lördag 2 juni 2012
Frågestund - ärligt och utan hämningar!
Nu när jag har sett att jag har i snitt över 50 läsare och ibland så många som 100 varje dag så vill jag nu göra en liten frågestund. Har ni några frågor om mig? Eller vad fasen har ni några frågor om någonting i största allmänhet så bara kläm fram med det, kan 118 100 svara på allt så tycker jag att det borde jag också!! Jag lovar er att jag kommer att svara ärligt!
Så bring it on!
Så bring it on!
fredag 1 juni 2012
Gammal och vis
Jaha nu har
man kommit fram till halva 50. Känns lite olustigt men ju mer jag tänker på det
så är 25 ingenting egentligen! Jag menar 25år är en jäkla lång tid och jag har
förmodligen ( förhoppningsvis ) 25*2år kvar att leva!
Jag minns
inte någonting som hände för 25 och sedan och knappt något för 20år heller. Så
då måste det vara lång tid. Och har jag då ännu mer tid kvar på moder jord så
ska jag väl ta tillvara på den istället för att gå runt och deppa och tänka att
jag snart kommer att dö?
Så här
kommer en lista på fördelar med att bli äldre:
- Det blir lättare att vara moderiktig. Grått passar till ALLT!
- Du är nu ett år närmare pensionen: År av ledighet och billiga inträden. Ja och så kan jag ju motionssimma för noll och ingenting på äventyrsbadet och när ingen ser på dra in trosorna mellan skinkorna och åka rutchekanan ner och skrika "WIIIIIIII!"
- Ålderskriser är världens bästa ursäkt att köpa ny bil... eller motorcykel... eller båt... eller spabehandlingar eller kanske ett gigantiskt kök!
- Livet börjar först vid 40 så du kan slappa i några år till. Jag håller med farbror Ricke där, jag är ju bara 0 år nu!
- Dina barn tar hand om din och inte tvärt om. Med andra ord så ska jag bajsa riktigt mycket och skrika på Tuva och sedan rycka undan blöjan innan tvättlapparna kommit fram och ropa "tittut!"
- Du kan gå in på systemet utan att oroa dej om du har med dej legget. Inte för att någon någonsin frågat mig om legg där men ni fattar.
- Det är helt okej att säja att man glömt och skylla det på åldern. Någon gång slutar jag ju vara gravid eller amma så då måste jag komma på ett annat sätt att skylla på min glömska så åldern är ju utmärkt!
- Ingen förväntar sig att du springer - nånstans- överhuvudtaget. Vilket är förbaskat bra när man är en sån latkorv som mig!
- Man kan sluta med att hålla in magen, oavsett vem som går förbi. Fast det har inte jag gjort sedan jag träffade Jacke. Jag menar nått ska man ha honom till och kan man inte få ha lite bukfettma och illaluktande fisar när man är sambo/gift vad sjutton då ska man ha dem till???
- En äldre kvinna väcker inte sin man klockan 2 på natten och frågar efter hans åsikt. Hon litar tillräckligt mycket på sitt eget omdöme för att ge fan i vad han tycker.
Jacke nu vet du vad jag önskar mig!
Grattis till mig och hoppas att ni är duktiga på att kommentera här nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)