Jag lever....

Jag lever och mår bra men det är verkligen ett ekorrhjul som man har hamnat i. Vakna, klä på sig, jobba, äta, se film och sova. Om och om igen tills man nästan skriker rakt ut.

JAG VILL GÖRA NÅGOT ANNORLUNDA!!!!

Men det är inte alltid så lätt. Så man sätter sig ner igen. Fortsätter se på filmen och ta en skål till med glass. För glass är ju gott. Och man måste få lyxa till det lite när man har ett sånt här mellanmjölk, svensson liv. Och sen gärna lite chokladsås på det. Och en kaka för kaka är ju också väldigt gott.

Men det kommer att bli förändringar. Stora. Men det tar vi sen när det blir aktuellt. För just nu måste jag bara ha is i magen.

Identitet

Jag tycker att det är så häftigt att se. Våra två barn som kommer ifrån samma mamma och pappa, bor i samma hus, samma miljö och får i stort sätt samma stimulans då de inte är så långt ifrån varandra i ålder ( 19 månader ). Men ändå har de från dag ett varit helt skilda individer med helt skilda personligheter. De har verkligen en alldeles egen identitet.
Tuva är lite osäker, men släpper alla spärra så fort hon ser att mamma och pappa är trygga i situationen och pratar med både den ena och den andra. Som gärna hittar på bus och vill ha uppmärksamhet mest hela tiden så väl positiva som negativ. Som är så otroligt smart och som suger in information som en svamp och funderar på detta länge. Och det kommer frågor, funderingar och fraser som man inte trodde att hon skulle reflektera över eller ens lägga på minnet som poppar upp på det mest fantastiska sätt.
Vår lilla Tuva som vill och kan allt. Som är vår lilla Lotta på bråkmakargatan. Som bara vill väl men som inte riktigt kommer hela vägen fram alla gånger. Och sån har hon varit ifrån dag 1. Undra då HUR mycket som är Tuva och vad som är miljön och familjen? 

Tänk vad mycket hon går runt och tänker på. Som hon vill få klarhet i men som hon är för liten för att förstå eller sortera i sin lilla hjärna. 

Hon är en liten tjej som vet vad hon vill och redan nu säger hon att hon vill bli bagare när hon blir stor för att hon älskar att baka kakor, bröd, bullar, tårta, mat allt som har med köket att göra och tycker om att se folk bli glada när hon delar ut sina läckerheter. Och även detta började väldigt tidigt. Minns henne när hon var under året när hon ville stå och balansera på de små tårna på tripp-trapp stolen och skulle laga mat. 

Sen har vi lilla Leia som mestadels bara go with the flow. Som är en riktig liten livsnjutare som tycker att det härligaste i livet är att äta god mat, se på en bra film, sova och mysa i famnen. Som är egentligen sin syster motsats även om hon är som de flesta 2åringar inne i en fas där de vill så väldigt mycket men som inte alltid de är mogna för än. 

Men från dag ett har Leia alltid varit en lugn och lätt tjej. Som är nöjd med det lilla och vill mest bara vara med. Som hatar att baka för att man inte får äta upp hela smeten, som inte har tålamod till att vänta på saker och ting utan vill hon göra något ska det vara nu annars kan det vara och då går man iväg och ser på en film eller myser lite. 

Men detta är också en del av hennes identitet. Hon är en envis tjej som inte vill vänta på något - precis som sin mamma. Det ska hända NU och inte strax för då kan det lika gärna vara. 

Så vad vill jag säga med detta? Egentligen ingenting mer än att man ser mer och mer hur olika våra barn är och hur fantastiskt häftigt det är att se. För hade de kommit ut som en tom tavla så hade de nog varit mer lika eftersom att både Jack och jag målar tavlorna så gott vi kan. <3 

En för alla - alla för en

Idag blev jag så glad när klockan slog 13.00 och regnet stod som spön i backen. Inte för att det regnade eller för att jag visste att vi hade 30 kubik med ved som skulle staplas och det var risk att det skulle regna hela eftermiddagen.

Nej jag var så glad över de underbara människor som faktiskt finns omkring oss. Som kom hit trots regn, trots tung ved, trots att de var lediga och säkert hellre ville sova eller bara se på dålig film hela dagen.

Som kommer hit och förgyllde vår dag med skratt, vedstapling och som dessutom hjälpte till att fostra våra tokiga små ungar med ett stort leende på läpparna!

I dagens samhälle så tror jag att det inte finns så många kvar av de där härliga människorna. Som kommer till undsättning och som hjälper till fast de inte får mer än en pizza och film för hjälpen.
Men som även kan lita på att vi kommer att ställa upp på dem när de behöver oss nästa gång.

Tack för att ni finns Jocke, Jonas, Erik och Martin <3

Backa! Undan sa jag, jag varnar er!!

Det är nästan så att man får viska fram det här. För nu ska jag säga något så tabubelagt att jag tror jag kommer att bli lynchad när det kommer ut. Men here we go....

Jag tycker inte om min Iphone. 

Så. Då var det sagt. Så himla skönt att ha det ur världen. En stor sten som släppte ifrån mina axlar. Men nu får man väl hänga sig på dörren ifall att den farliga iphonemobben kommer och ska invadera huset och berätta, övertala och imponera. Nu har jag haft en Iphone 4s, inte den nyaste men inte den äldsta heller med andra ord. Och jag håller på att bli galen! Den är så tråkig. Och den blir varm. Så in i helsikes varm blir det när man använder den så jag tror banne mig att jag inte har några fingeravtryck kvar då de har bränts bort. 

Även om jag fick ett jäkla måndagsexemplar av Samsung Galaxy s4 så var det nog den bästa surfmobilen jag har haft. Att den sen gick och drunknade och jag inte hade råd med en ny mobil utan fick ta över mammas är en annan historia. Men när den fungerade och inte var på lagning ( som sagt, måndagsex ) så var det överlägsen. Kameran var kanon och inget grynigt elände som det blir med ajfån och man kunde organisera och möblera och göra så fint överallt med sina små ikoner. En personlig mobil blev det. Men med en ajfånen så blir det bara: Jaha, ser likadan ut som vilken annan apple som helst. Ur tråkig. 

Vad vill jag säga med detta då? Jo, att när jag har betalat av min Samsung från Telenor, för jag betalar fortfarande på den fast den inte finns i livet, spännande va? Och jag kan hämta ut en ny, så blir det aldrig i livet en Apple igen. Aldrig i livet! 

Då tar vi något annat spännande, men med kravet att det går att ta bra bilder med den. Så har ni något råd på en bra telefon som inte ger mig brännskador, bra kamera och bra batteritid så släng iväg en liten kommentar! 

Vikten av vikt?

Ställer mig på vågen idag efter att ha varit utan ett tag då batteriet var dött. Det var ganska skönt att slippa vågen ett tag och den ångesten man hade VARJE morgon när man ställde sig på den och såg siffrorna som ett stort hån i ansiktet.

Jag har kämpat med min vikt hela mitt liv och inte bara mitt vuxna liv utan verkligen HELA mitt liv. Har redan från start varit en knubbig liten figur och fick också höra det. Inte bara av elaka skolkamrater utan också av en del otaktiska släktingar som säkert bara ville mig väl egentligen men som hade svårt att uttrycka det på rätt sätt till en känslig tjej.

Så när jag står där och titta ner på vågen och ser att jag har gått upp 3kg denna sommaren så blir jag helt kall inombords. Ska jag bli fet igen nu? Är det nu som min hjärna slutar att fungera som den ska och bara släpper alla hämningar igen. Ska jag se ut som en strandad val på 126kg igen eller vad händer nu?

Aldrig i livet säger jag! Jag kommer att motarbeta detta så mycket jag bara är fan till men samtidigt vet jag att jag är i en fas i livet där jag går till maten som tröst. Det börjar bli mörkare, man jobbar mycket, sena kvällar, trotsiga barn och choklad är väldigt gott.
Men jag ska verkligen stålsätta mig, planera, planera, planera ( för det är trots allt det jag gör bäst! ) vad jag ska äta och se till att jag håller det. 34% kolhydrater, 33% Protein och 33% fett är formeln som jag vet är bäst. Och skynda långsamt, inte ligga på 1000 kcal i underskott utan 500 och träna.

Men hur påverkar detta resten av familjen då? Jag hoppas att det inte påverkar dem alls. Jag äter samma saker som dem men jag ser till att maten innehåller mer grönsaker så att alla får lika. Och jag väger mig på morgonen med låst dörr så att barnen inte ser vad jag gör. Jag tar fram kläder på kvällen när de har gått och lagt sig så att de slipper se min ångest över att kläderna inte sitter rätt och hur jag missnöjt ser mig i spegeln.

Jag försöker skydda dem från min ångest, hets och panik. De kommer tids nog att känna den de också men jag vill ge dem den bästa start de kan få och ge dem sunda värderingar vad som är hälsosamt. Det är inte hälsosamt med size zero utan styrka och bra mat är hälsosamt.

Jag vill att barnen ska se mig och Jack som sunda människor som tränar, rör sig och äter gott.

Det är mitt mål. Nu kör vi!

 

Morgonpromenad med två segdegar

Jag är en effektiv kvinna. Jag kan prata i telefon, hänga tvätt, planera middag och hjälpa barnen med skosnörerna samtidigt och jag bara är sån. Jag vill inte slösa tid på bara en sak när jag kan göra massa samtidigt. Med gott resultat förstås. Jag vill inte gör något halvdant. 

Så idag när jag ska gå ut med hunden på promenad och vara effektiv och lyssna på min favorit podd ( relationspodden med Katrin och bingo ) och dessutom få upp lite flås och bränna en och annan kalori så blev det inte helt som jag hade tänkt. För Tuva ville ju med. Såklart. Och henne kan man inte säga nej till utan att ett smärre världskrig bryter ut och jacke låg halvt medvetslös i solstolen efter årets bockjakts premiär. Då jag tänkte att äsch jag tar väl med henne då och lyssnar på idioten och drar henne i vagnen. Skit i att hon är fyra år gammal och ska gå själv och att jag är förskollärare och ska tänka på att se iaf lite pedagogisk ut när jag är ute med barnen. 

Ehh tror ni att man kan lyssna på podd med en fyraåring? Tror ni att hon kan överrösta högsta volym rakt in i öronen? Svar ja. Alltså seriöst! Barn kan verkligen tjata liv i en död gris! 

Så det var bara att ta av sig hörlurarna och lyssna på 1,5 timmes pratande om vad är det, när är vi hemma, vart ska vi, vart är hästarna? Jag vill rida och jag vill bada, kissa och jag ska göra allt NU! 

Så det gick inte jättefort på promenaden. För hon vill ju gå själv. Och kasta sten. Och pinnar. Och kolla på ALLA maskrosor, brännässlor och kottar på hela vägen. 5km.... 

Men vi fick iaf lite luft och Ebbe blev jätteglad över att få komma hem och bajsa. På gräsmattan, för sån är han :) 

Ät. Inte. Fyra. Dagar. Gammal. Pizza....

Om du har en kyl som du har problem med att få helt tät. Och du precis fått hälla ut två paket med mjölk för att de har surnat på grund av detta problem. Ät då inte den fyra dagar gamla pizzan då. Du kommer att få ont. Och du kommer att fisa. Och du kommer att behöva springa på toa.

Men vet du, det finns en positiv del. Man får MYCKET mer sängyta än vanligt! =)
Familjen liksom trängs på andra sidan istället. Mycket konstigt.

Zoooom så var vi nästan på mitten av arbetsveckan!

Alltså hej och hå nu får man hålla i sig för nu känns det som att tiden bara springer iväg. Man vaknar, jobbar, hämtar barn, lagar mat, plockar, fixar kvällsmat, förbereder inför morgondagen och sen sova igen. Ehhh hur i hela friden hinner folk sånt där som kvalitetstid, träna, sexa, gå på toa och annat trevligt? Ja inte jag i alla fall!!

En vardagssöndag

Jag vet inte hur era söndagar ser ut men våra ser ungefär likadana ut varje helg när vi jobbar.
Vi går upp och tar en sen frukost ( typ 8 :P )
Sen kollar vi igenom vad vi ska äta under veckan, skriver en matlista och vad som behöver inhandlas.
Kolla kalendern i hallen och kolla över vem som ska hämta, lämna, laga mat och skita vilka dagar i veckan.
Åker och handlar - jagar barnen, mutar med banan och hinner vi åka på förmiddagen  så köper vi även hem McDonalds mat till lunch att muta barnen med medans vi packar upp matvarorna.

Sen blir det mest häng i soffan med film eller bok och sedan vid halv fem när vi börjar känna oss hungriga så blir vi förbannade på oss själva att vi inte tagit upp någon mat från frysen denna söndagen heller...

Så då blir det vad som finns att tillgå som snabbt och lätt fyller oss utan att ha en enda tanke på vitaminer, mineraler eller annat. Gröt är middag det också tänker jag medans Jacke kräks av bara tanken :P

Nu ska jag ge mina barn lite lunch innan vi börjar med punkt 4 dvs åka och handla maten...

Dagarna blir något slags virrevarr

Första veckan på jobbet är avklarad och jag måste få lov att säga att mina nya kollegor är verkligen toppen. Men vad som inte är toppen är bristen på engagemang ifrån ledningen. Oh my gooood säger jag bara men det tar vi en annan gång.

Denna veckan har inte bara varit premiär på nya jobbet för mig utan barnen har fått vara på mitt gamla jobb denna veckan och det har varit på både gott och ont. De har ju tyckt att det har varit väldigt roligt att vara där samtidigt som det har varit lite förvirrat för dem att jag inte är där och att det inte är deras vanliga fröknar. Men nästa vecka så kör vi som vanligt ett litet tag innan det blir en HELT ny förskola med ny personal och nya rutiner. Spännande men oj vad jag är rädd samtidigt.
För precis som sina föräldrar är våra barn bundna av rutiner och struktur och vill ha kontroll. Och en av dem lite mer än den andra. Så jag hoppas verkligen att vi inte får bakslaget Allan här nu och att det blir gråt, tandagnislan och den oändliga ilskan igen. DET orkar jag bara inte.

Men denna veckan har inte bara bjudit på jobb och förskola utan också panik. Panik över att min lilla mamma ligger i Linköping och blir opererad. Ångest över att jag inte kan vara där för såväl henne som pappa. Och migrän för att jag vill komma in i nya jobbet, få barnen trygga, sysslor hemma och min lilla mamma.

Men allt har gått bra till slut. Mammas operation gick bra, en bra känsla på jobbet och barnen klarade av det lite mer ostrukturerade som blev en sommarvecka på förskolan.

Hade jag varit en person som hade druckit alkohol hade jag fan tagit en sup och sagt skål och grattis!

En käftsmäll

Pang säger det när jag sätter luren mot örat. Pappas ord sjunker in i mitt medvetande och jag kan inte göra annat än att sitta och gapa. Det var ju bara en säkerhetsåtgärd? Att mamma hade känt sig konstig och haft lite förhöjda värden på enzymerna i hjärtat det var ju lugnt med det? Hon skulle ju få åka hem och sen så skulle mamma och jag sitta över en kopp kaffe och spekulera i alla möjliga teorier om vad det kunde ha varit som gjorde att hon kände så den morgonen i onsdags.
Men en kärlkransröntgen skulle göras bara för säkerhetsskull bara så att vi kunde vara säkra på att lilla hjärtat mådde bra. För det trodde vi ju alla egentligen, men bara för säkerhetsskull.

Jag sitter fortfarande och gapar i bilen medans pappa pratar. Förträngningar, Linköping, bypass, mamma, två veckor, ultraljud på hjärtat - allt blir bara ett virrvarr i huvudet på mig och jag kan bara säga; jag kommer med en gång.

Jag lämnade mamma på förmiddagen när de körde ut henne på röntgen och hon var vid gått mod och tyckte att det ska bli skönt att de kollar upp noga men samtidigt så var hon lite besviken över att hon inte fick åka till Gullabo och skrika sig hes när Brolle gör entré i helgen.

Den lilla mamman var förbytt med en rödgråten kvinna med hela huvudet fullt med frågor, funderingar och känslor. Åh vad jag vill vara med henne dygnets alla timmar. Jag vill ligga bredvid henne i sjukhussängen hela nätterna och klappa henne på huvudet, pussa på henne och prata om vad vi ska ha för mat imorgon och vilken färg vi ska ha på de nya tapeterna. Allt för att hon ska tänka på något annat.

Jag vill bara att min starka, envisa och godhjärtade mamma ska bli frisk. Jag vill att hon ska ta sig igenom detta, kasta de förbannade cigaretterna och börja tänka på sig själv. Börja prioritera, sortera och göra det som känns bra för henne och leva ett hälsosamt liv.

Jag är inte redo.

Jag är inte redo att leva utan min mamma.

Då går jag under.

Tanken var god

Tänkte att jag skulle vara lite så där överdrivet nyttig och visa barnen att mat kan vara nyttig och god på samma gång. Så jag och Tuva gör havreplättar tillsammans och steker och sjunger och dansar för att hon verkligen ska känna hur kul det är att laga nyttig mat. 

Till det gör vi en blåbärsröra på kvarg och frusna blåbär och bredvid har vi jordgubbar. 

Det ser väl gott och aptitligt ut?! Tuva tyckte om jordgubbarna medans de andra var blä ( suprice?? ). Leia åt både jordgubbar, blåbärsröra och pannkakor tills hon såg Tuva spotta ut sin pannkaka och spottade ut sin med. Nedrans ungar. Mamma orkar inte äta äggnudlar och köttbullar mer!!!! 

Behöver jag ens säga att det blev duschen för den här lilla damen....

De två bästa dagarna denna sommaren!

Ni som inte har barn kan nog aldrig förstå hur det är att bara få sitta i en bil i 4 timmar i lugn och ro och bara njuta. Att åka bil utan att bli arg, gråta, muta, böna och be, ignorera, ångra att man någonsin kom på tanken på resan OCH dessutom lyssna på bara pippi långstump är ren tortyr och därför blir en resa med bara vuxna en ren fröjd.

Men vi drog till Göteborg i tisdags för att möta upp med lite sköna slackare för att gå highline och eventuellt vid mån av tid även en waterline. Mamma tog barnen och jag såg redan när vi åkte iväg att hon såg lite skräckslagen ut med två vilda barn och en hundvalp så jag var nära på att skrika "gasen i botten Jacke för hel**te innan hon ångrar sig!" men han var nog lite telepatisk där och gasade iväg.

Väl framme i Göteborg så fick vi skruva ner volymen på musiken och koncentrera oss noga så att vi kunde hitta hem till Fabricio. Eller hur... Vi körde fel hur många gånger som helst och när vi precis trodde att vi hade kommit ut på en bra väg så kom det ännu en rondell med både rödljus, högerregel, olika filer. spårvagnar och fan och hanns moster. Men fram kom vi. Tillslut.

Pizza, slappande, promenad i stan och film blev kvällens hittepå och det var helt fantastiskt. Ännu en gång, ni utan barn fattar inte alls hur underbart det var att bara glo på film utan att bli avbruten!
Nu låter det kanske som att barnen bara är en plåga och att man inte ska skaffa dem som liven. Men det var inte det jag menade. Mer att det är jäkligt skönt utan dem då och då. För att lixom få tillbaka en del av sig själv och inte bara vara mamma och pappa.

Och en tidig morgon i mina barnlösa vänners ögon med uppstigning vid 9 ( då hade jag redan varit vaken sen halv sju och undrat om det inte var dags att gå upp snart ).  Så drog vi oss redan iväg till fjällbo och en vandring upp för berget.

Och den där leden ni ser där är den stora leden som happ lapp sa att du slapp blev en liten kostig över stock och över sten! Så jag var så väldigt glad att jag hade Jacke med mig som kunde hjälpa mig när det blev dags att klättra för att komma upp och att han kunde lugna mig när jag kände hur paniken steg i mig. Så nedrans korkat egentligen att åka iväg på sånt här när man har höjdskräck :P

Sen blev det dags att rigga linan och Jacke lät inte en enda liten detalj smita förbi honom, utan han var som en blodigel på Fabricio. 

Är galet stolt över killarna som vågade att gå upp där. Livet hänger verkligen på en tråd där uppe även om det är två stycken väldigt grova trådar och mycket förberedelser innan som gör att det ska vara så säkert som möjligt. Men säg det till hjärnan som gör att varenda fiber i kroppen skriker; 

"du kommer att dö!!!" 

Jag hade en väldigt härlig dag med massa skratt, adrenalin och nya bekantskaper! 

Vår kattunge

Vi har ju en katt här hemma också. Som heter Katten enligt Tuva. Vi kallar henne för Leia men för all del vi kan ju kalla henne katten vi också. Jag hade förvisso blivit väldigt förvånad om det hade kommit ut en kattunge och inte en bebis på BB för 2 år sedan men vad vet jag. Jag skrek ju bara som en gris och trodde att jag sket ut en hörnsoffa men nu vet jag bättre. Det var en kattunge.



Men jag tänkte att jag skulle skriva lite om hur det är att ha en sån här slags katt. För det är banne mig inte den lättaste kattrasen kan jag tro, för den här kattrasen vet både hur man skriker så att trumhinnan headbangar, retar gallfeber på sin storasyster, kan bre mackan själv, kan absolut inte bre mackan själv, vill gå på pottan, bajsar framför TV:en på golvet, målar på köksluckorna, är vaken hela nätterna och sist men inte minst lämna en liten fin blöt överraskning i mamma och pappas säng så att vi inte ska hinna glömma bort henne när hon ligger i sin säng och sover.

Jag tror inte att normala kattungar gör sånt. Men som sagt vad vet jag!?

Kramp och slicka på järnrör?

Jag fick en sån jäkla kramp i min underarm igår efter en promenad med hunden så att jag trodde banne mig att jag skulle behöva amputera bort eländet. Har fått kramper till och från nu i armar och ben ett bra tag men med min kropp så är ju det inget ovanligt. Att ha ont i leder, muskler och annat smått och gott tillhör ju vardag så en kramp hit och dit är ju inget att bry sitt lilla huvud om.

Men när krampen inte släpper på 1,5 timmar då börjar till och med jag fundera på hur min kropp är funtad! Så jag ringer 1177 som säger att jag ska ta voltaren, ipren och värme på armen. Yes box, fixar detta och kan röra armen hjälpligt på kvällen.

Vaknar idag och mår bra! Haha! tänkte jag och trodde att jag hade vunnit över kroppen. Tills jag skulle ta ut smörpaketet ut kylen och fick den på foten för armen hade ju inte alls mirakulöst blivit bättre och fått tillbaka styrkan. Sen kommer smärtan sakta krypande igen och ett nytt samtal till 1177 som tyckte att det var galenskap att självkurera mig i flera dygn. Men WTF det var ju era råd tänkte jag!?

Sen frågar hon mig om jag brukar få kramper så här och om det finns någon annan i släkten som har det så här också. Så jag svarar att jag brukar ha kramper men ingen i min släkt vad jag vet. Tänkte säga att min mamma och min syrra kan få kramp i rövhålet ibland men någon privatliv måste de ju få ha så jag sa inte det ;)

Men jag kommer in till jouren som kollar i min journal och klämmer och känner lite tills de hittar att min järnvärde var ju helt åt skogen. Hade 22 i järndepåerna och ligger man under 45 så kom tydligen kramper som ett brev på posten. Så hem och ta en ipren och värm armen för den har fått en massa bristningar av den långa krampen. Och fortsätt äta dina järntabletter, gärna 2 om dagen och järnrik kost sa hon. Undra om man kan få upp värdet lite fortare av att slicka på något järnrör för det där med levermat och sånt är jag inte så jätteglad i. Annars får jag väl äta persilja och broccoli tills jag storknar =)

4års kalas och kanotpaddling

Ja hej och hå vad tiden går! Nu har vi alltså haft vår lilla tös hos oss i 4år. Det är banne mig inte klokt. Känner mig gammal. På riktigt känner jag mig gammal. Det är väl en nackdel med att få barn tidigt. Man blir så gammal fort! Är man 30 och inte skaffat barn än så tänker väl många att de vill göra karriär, resa, hitta den rätta och en massa annat och man ses fortfarande inte som gammal. Men nu är jag 27 och har två barn på 4 och 2år och DÅ känner jag mig gammal! Förstår inte själv logiken för jag kallar ändå människor som är 30-35 för unga människor men mig själv som tant.

Men nu var det inte min tant-noja som vi skulle fördjupa oss mer i utan Tuvas födelsedag =)

Den började med skönsång av mig och Jack som fick barnen att gömma sig under täcker ( tack så mycket!? ) och presentöppning. Hon fick ett hopprep, en strumpa som hon kan göra till krokodil och en flytväst. En hyfsat glad tjej!

Efter det blev det tårtbakning och jag jublade när vi fick dit sidenbandet och tårtan höll ihop sig! Fy fan vad bra jag är!!!! Den var en riktig sötsliskig tok kaloribomb men den var snygg i alla fall. Och sen hade Tuva beställt bär och frukt vid sidan om så att man kunde ta en liten bit tårta och resten frukt om man ville (as if! ). 

Gästerna verkade tycka att den var god och när de hade åkt vidare så tyckte vi att det var dags att premiäråka Tuva2. Jackes hemmabyggda kanot! 

Hur fränt är inte det förresten, att bygga en kanot. Det är bara min stolle till man som kan komma på något sådant! Leia tyckte att det var väldigt mysigt att åka båt. Hon somnade som en stock. 

Tuva plumsade i sjön med finkläderna på när vi skulle ta oss i kanoten efter en liten landstigning. Tokunge men hon var lika glad för det. 

På kvällen fick vi besök av faster Anna och Henrik också som kom med ännu fler vattenpistoler så nu har hon fyra stycken varav en megastor som hon fick av moster. 

Kan tänka mig att det kommer att bli krig mellan alla familjemedlemmarna imorgon också när vi ska prova på vattenballongerna. Så den som vill vara med på lite vattenkrig kan komma hit! 

En lyckad dag med kanot, pooluppsättning, gäster, tårta, slackline och massa bus. Precis som en fyraårings kalas ska vara!  

Att fira i dagarna tre!

Imorgon fyller Tuva 4år. ( Shit fyra år, hur gammal är jag egentligen?! ) Och det firades redan idag med att mormor kom över och kidnappade henne in till stan för lite hederlig mormor tid, läs shoppa kläder, skor och leksaker. Tuva var väldigt glad över sin kidnappning och att sedan får åka i ; mormors coola bil utan tak mamma! Så var ju lyckan total.

Så när de kom in till modehuset så var leksaksaffären först på listan för loppan och det blev titta, känna och önska sig hur mycket som helst tills hon kom fram till en båt som hade en liten gul ubåt också. Och den bara MÅSTE hon ha. Eller som hon sa till mig förrut ikväll; jag BEHÖVER verkligen en sån båt mamma. Så det är klart att den lilla materialisten ska ha en sån.

Sen blev det coola skor också, med svarta remmar. Och det spelar ingen roll att mormor försöker att få henne att ta ett par andra som finns i hennes storlek för har vår lilla dam bestämt sig för något så är det så. Punkt slut. Så hon var nöjd som sjutton när hon kom ut därifrån med sina nya, coola skor som hon ska ha till sina nya kläder.

Att hon sedan tackar mormor när vi kommer hem genom att ha vattenkrig med henne så att både BH och trosor blir helt dyngsura är en annan sak. Och att jag sedan skrattade så mycket så att mina blev lite blöta också det är också en helt annan sak.

Avslutade sedan kvällen med att ge henne min födelsedagspresent. Teater på skälby loge, Petterson och findus av myckenoje.se. Väldigt trevligt och Tuva som inte är känd för att sitta stilla längre perioder satt som ett ljus i mitt knä och kollade helt fängslad. Yes jag fick ungen att se på teater! Det blir banne mig föräldrar pluspoäng till mig!! Får jag henne att spela fiol eller måla på duk nu så kan jag lugnt luta mig tillbaka och lite fult se ner på alla andra föräldrar med barn som bara spelar tv-spel ;)