De två bästa dagarna denna sommaren!

Ni som inte har barn kan nog aldrig förstå hur det är att bara få sitta i en bil i 4 timmar i lugn och ro och bara njuta. Att åka bil utan att bli arg, gråta, muta, böna och be, ignorera, ångra att man någonsin kom på tanken på resan OCH dessutom lyssna på bara pippi långstump är ren tortyr och därför blir en resa med bara vuxna en ren fröjd.

Men vi drog till Göteborg i tisdags för att möta upp med lite sköna slackare för att gå highline och eventuellt vid mån av tid även en waterline. Mamma tog barnen och jag såg redan när vi åkte iväg att hon såg lite skräckslagen ut med två vilda barn och en hundvalp så jag var nära på att skrika "gasen i botten Jacke för hel**te innan hon ångrar sig!" men han var nog lite telepatisk där och gasade iväg.

Väl framme i Göteborg så fick vi skruva ner volymen på musiken och koncentrera oss noga så att vi kunde hitta hem till Fabricio. Eller hur... Vi körde fel hur många gånger som helst och när vi precis trodde att vi hade kommit ut på en bra väg så kom det ännu en rondell med både rödljus, högerregel, olika filer. spårvagnar och fan och hanns moster. Men fram kom vi. Tillslut.

Pizza, slappande, promenad i stan och film blev kvällens hittepå och det var helt fantastiskt. Ännu en gång, ni utan barn fattar inte alls hur underbart det var att bara glo på film utan att bli avbruten!
Nu låter det kanske som att barnen bara är en plåga och att man inte ska skaffa dem som liven. Men det var inte det jag menade. Mer att det är jäkligt skönt utan dem då och då. För att lixom få tillbaka en del av sig själv och inte bara vara mamma och pappa.

Och en tidig morgon i mina barnlösa vänners ögon med uppstigning vid 9 ( då hade jag redan varit vaken sen halv sju och undrat om det inte var dags att gå upp snart ).  Så drog vi oss redan iväg till fjällbo och en vandring upp för berget.

Och den där leden ni ser där är den stora leden som happ lapp sa att du slapp blev en liten kostig över stock och över sten! Så jag var så väldigt glad att jag hade Jacke med mig som kunde hjälpa mig när det blev dags att klättra för att komma upp och att han kunde lugna mig när jag kände hur paniken steg i mig. Så nedrans korkat egentligen att åka iväg på sånt här när man har höjdskräck :P

Sen blev det dags att rigga linan och Jacke lät inte en enda liten detalj smita förbi honom, utan han var som en blodigel på Fabricio. 

Är galet stolt över killarna som vågade att gå upp där. Livet hänger verkligen på en tråd där uppe även om det är två stycken väldigt grova trådar och mycket förberedelser innan som gör att det ska vara så säkert som möjligt. Men säg det till hjärnan som gör att varenda fiber i kroppen skriker; 

"du kommer att dö!!!" 

Jag hade en väldigt härlig dag med massa skratt, adrenalin och nya bekantskaper!