Råkade hamna på min egen blogg i min bloggmapp och insåg att jag blev lite sugen igen. Sugen på att bara få skriva vad jag vill utan att någon ska lägga sig i. På facebook känns det som att man måste vara så väldigt PK och man måste hela tiden vakta sin tunga så att ingen får för sig att jag är en hemsk liten människa. För det tycker jag nämligen inte att jag är. Jag är mänsklig och gör fel ibland och rätt ibland. Ibland gör jag till och med något riktigt bra för att minuten senare göra en riktig prakt idiot grej. Men sån är jag, jag är en känslomänniska och visar mina känslor.
Undra om det kommer att fortsätta att vara mycket känslor här på bloggen? Att jag fortsätter att skriva när jag är arg, ledsen, glad, irriterad eller fullkomligt tokig? Förmodligen, för det är inget jag kan stänga av :P
Ska skriva ihop lite länkar tror jag också om mina familjemedlemar så att ni vet vilka vi är. Mina barn har ju faktiskt gått och blivit små egna individer med en massa personlighet. De är inga bebisar längre som gör som de flesta bebisar gör utan de gör sina egna tokigheter!
På återseende!
Tänk vad tiden går, bebistiden är över och det kommer nya utmaningar i föräldralivet hela tiden. Hoppar att du hittar lust och energi till att skriva.
SvaraRadera