En käftsmäll

Pang säger det när jag sätter luren mot örat. Pappas ord sjunker in i mitt medvetande och jag kan inte göra annat än att sitta och gapa. Det var ju bara en säkerhetsåtgärd? Att mamma hade känt sig konstig och haft lite förhöjda värden på enzymerna i hjärtat det var ju lugnt med det? Hon skulle ju få åka hem och sen så skulle mamma och jag sitta över en kopp kaffe och spekulera i alla möjliga teorier om vad det kunde ha varit som gjorde att hon kände så den morgonen i onsdags.
Men en kärlkransröntgen skulle göras bara för säkerhetsskull bara så att vi kunde vara säkra på att lilla hjärtat mådde bra. För det trodde vi ju alla egentligen, men bara för säkerhetsskull.

Jag sitter fortfarande och gapar i bilen medans pappa pratar. Förträngningar, Linköping, bypass, mamma, två veckor, ultraljud på hjärtat - allt blir bara ett virrvarr i huvudet på mig och jag kan bara säga; jag kommer med en gång.

Jag lämnade mamma på förmiddagen när de körde ut henne på röntgen och hon var vid gått mod och tyckte att det ska bli skönt att de kollar upp noga men samtidigt så var hon lite besviken över att hon inte fick åka till Gullabo och skrika sig hes när Brolle gör entré i helgen.

Den lilla mamman var förbytt med en rödgråten kvinna med hela huvudet fullt med frågor, funderingar och känslor. Åh vad jag vill vara med henne dygnets alla timmar. Jag vill ligga bredvid henne i sjukhussängen hela nätterna och klappa henne på huvudet, pussa på henne och prata om vad vi ska ha för mat imorgon och vilken färg vi ska ha på de nya tapeterna. Allt för att hon ska tänka på något annat.

Jag vill bara att min starka, envisa och godhjärtade mamma ska bli frisk. Jag vill att hon ska ta sig igenom detta, kasta de förbannade cigaretterna och börja tänka på sig själv. Börja prioritera, sortera och göra det som känns bra för henne och leva ett hälsosamt liv.

Jag är inte redo.

Jag är inte redo att leva utan min mamma.

Då går jag under.

Tanken var god

Tänkte att jag skulle vara lite så där överdrivet nyttig och visa barnen att mat kan vara nyttig och god på samma gång. Så jag och Tuva gör havreplättar tillsammans och steker och sjunger och dansar för att hon verkligen ska känna hur kul det är att laga nyttig mat. 

Till det gör vi en blåbärsröra på kvarg och frusna blåbär och bredvid har vi jordgubbar. 

Det ser väl gott och aptitligt ut?! Tuva tyckte om jordgubbarna medans de andra var blä ( suprice?? ). Leia åt både jordgubbar, blåbärsröra och pannkakor tills hon såg Tuva spotta ut sin pannkaka och spottade ut sin med. Nedrans ungar. Mamma orkar inte äta äggnudlar och köttbullar mer!!!! 

Behöver jag ens säga att det blev duschen för den här lilla damen....

De två bästa dagarna denna sommaren!

Ni som inte har barn kan nog aldrig förstå hur det är att bara få sitta i en bil i 4 timmar i lugn och ro och bara njuta. Att åka bil utan att bli arg, gråta, muta, böna och be, ignorera, ångra att man någonsin kom på tanken på resan OCH dessutom lyssna på bara pippi långstump är ren tortyr och därför blir en resa med bara vuxna en ren fröjd.

Men vi drog till Göteborg i tisdags för att möta upp med lite sköna slackare för att gå highline och eventuellt vid mån av tid även en waterline. Mamma tog barnen och jag såg redan när vi åkte iväg att hon såg lite skräckslagen ut med två vilda barn och en hundvalp så jag var nära på att skrika "gasen i botten Jacke för hel**te innan hon ångrar sig!" men han var nog lite telepatisk där och gasade iväg.

Väl framme i Göteborg så fick vi skruva ner volymen på musiken och koncentrera oss noga så att vi kunde hitta hem till Fabricio. Eller hur... Vi körde fel hur många gånger som helst och när vi precis trodde att vi hade kommit ut på en bra väg så kom det ännu en rondell med både rödljus, högerregel, olika filer. spårvagnar och fan och hanns moster. Men fram kom vi. Tillslut.

Pizza, slappande, promenad i stan och film blev kvällens hittepå och det var helt fantastiskt. Ännu en gång, ni utan barn fattar inte alls hur underbart det var att bara glo på film utan att bli avbruten!
Nu låter det kanske som att barnen bara är en plåga och att man inte ska skaffa dem som liven. Men det var inte det jag menade. Mer att det är jäkligt skönt utan dem då och då. För att lixom få tillbaka en del av sig själv och inte bara vara mamma och pappa.

Och en tidig morgon i mina barnlösa vänners ögon med uppstigning vid 9 ( då hade jag redan varit vaken sen halv sju och undrat om det inte var dags att gå upp snart ).  Så drog vi oss redan iväg till fjällbo och en vandring upp för berget.

Och den där leden ni ser där är den stora leden som happ lapp sa att du slapp blev en liten kostig över stock och över sten! Så jag var så väldigt glad att jag hade Jacke med mig som kunde hjälpa mig när det blev dags att klättra för att komma upp och att han kunde lugna mig när jag kände hur paniken steg i mig. Så nedrans korkat egentligen att åka iväg på sånt här när man har höjdskräck :P

Sen blev det dags att rigga linan och Jacke lät inte en enda liten detalj smita förbi honom, utan han var som en blodigel på Fabricio. 

Är galet stolt över killarna som vågade att gå upp där. Livet hänger verkligen på en tråd där uppe även om det är två stycken väldigt grova trådar och mycket förberedelser innan som gör att det ska vara så säkert som möjligt. Men säg det till hjärnan som gör att varenda fiber i kroppen skriker; 

"du kommer att dö!!!" 

Jag hade en väldigt härlig dag med massa skratt, adrenalin och nya bekantskaper! 

Vår kattunge

Vi har ju en katt här hemma också. Som heter Katten enligt Tuva. Vi kallar henne för Leia men för all del vi kan ju kalla henne katten vi också. Jag hade förvisso blivit väldigt förvånad om det hade kommit ut en kattunge och inte en bebis på BB för 2 år sedan men vad vet jag. Jag skrek ju bara som en gris och trodde att jag sket ut en hörnsoffa men nu vet jag bättre. Det var en kattunge.



Men jag tänkte att jag skulle skriva lite om hur det är att ha en sån här slags katt. För det är banne mig inte den lättaste kattrasen kan jag tro, för den här kattrasen vet både hur man skriker så att trumhinnan headbangar, retar gallfeber på sin storasyster, kan bre mackan själv, kan absolut inte bre mackan själv, vill gå på pottan, bajsar framför TV:en på golvet, målar på köksluckorna, är vaken hela nätterna och sist men inte minst lämna en liten fin blöt överraskning i mamma och pappas säng så att vi inte ska hinna glömma bort henne när hon ligger i sin säng och sover.

Jag tror inte att normala kattungar gör sånt. Men som sagt vad vet jag!?

Kramp och slicka på järnrör?

Jag fick en sån jäkla kramp i min underarm igår efter en promenad med hunden så att jag trodde banne mig att jag skulle behöva amputera bort eländet. Har fått kramper till och från nu i armar och ben ett bra tag men med min kropp så är ju det inget ovanligt. Att ha ont i leder, muskler och annat smått och gott tillhör ju vardag så en kramp hit och dit är ju inget att bry sitt lilla huvud om.

Men när krampen inte släpper på 1,5 timmar då börjar till och med jag fundera på hur min kropp är funtad! Så jag ringer 1177 som säger att jag ska ta voltaren, ipren och värme på armen. Yes box, fixar detta och kan röra armen hjälpligt på kvällen.

Vaknar idag och mår bra! Haha! tänkte jag och trodde att jag hade vunnit över kroppen. Tills jag skulle ta ut smörpaketet ut kylen och fick den på foten för armen hade ju inte alls mirakulöst blivit bättre och fått tillbaka styrkan. Sen kommer smärtan sakta krypande igen och ett nytt samtal till 1177 som tyckte att det var galenskap att självkurera mig i flera dygn. Men WTF det var ju era råd tänkte jag!?

Sen frågar hon mig om jag brukar få kramper så här och om det finns någon annan i släkten som har det så här också. Så jag svarar att jag brukar ha kramper men ingen i min släkt vad jag vet. Tänkte säga att min mamma och min syrra kan få kramp i rövhålet ibland men någon privatliv måste de ju få ha så jag sa inte det ;)

Men jag kommer in till jouren som kollar i min journal och klämmer och känner lite tills de hittar att min järnvärde var ju helt åt skogen. Hade 22 i järndepåerna och ligger man under 45 så kom tydligen kramper som ett brev på posten. Så hem och ta en ipren och värm armen för den har fått en massa bristningar av den långa krampen. Och fortsätt äta dina järntabletter, gärna 2 om dagen och järnrik kost sa hon. Undra om man kan få upp värdet lite fortare av att slicka på något järnrör för det där med levermat och sånt är jag inte så jätteglad i. Annars får jag väl äta persilja och broccoli tills jag storknar =)

4års kalas och kanotpaddling

Ja hej och hå vad tiden går! Nu har vi alltså haft vår lilla tös hos oss i 4år. Det är banne mig inte klokt. Känner mig gammal. På riktigt känner jag mig gammal. Det är väl en nackdel med att få barn tidigt. Man blir så gammal fort! Är man 30 och inte skaffat barn än så tänker väl många att de vill göra karriär, resa, hitta den rätta och en massa annat och man ses fortfarande inte som gammal. Men nu är jag 27 och har två barn på 4 och 2år och DÅ känner jag mig gammal! Förstår inte själv logiken för jag kallar ändå människor som är 30-35 för unga människor men mig själv som tant.

Men nu var det inte min tant-noja som vi skulle fördjupa oss mer i utan Tuvas födelsedag =)

Den började med skönsång av mig och Jack som fick barnen att gömma sig under täcker ( tack så mycket!? ) och presentöppning. Hon fick ett hopprep, en strumpa som hon kan göra till krokodil och en flytväst. En hyfsat glad tjej!

Efter det blev det tårtbakning och jag jublade när vi fick dit sidenbandet och tårtan höll ihop sig! Fy fan vad bra jag är!!!! Den var en riktig sötsliskig tok kaloribomb men den var snygg i alla fall. Och sen hade Tuva beställt bär och frukt vid sidan om så att man kunde ta en liten bit tårta och resten frukt om man ville (as if! ). 

Gästerna verkade tycka att den var god och när de hade åkt vidare så tyckte vi att det var dags att premiäråka Tuva2. Jackes hemmabyggda kanot! 

Hur fränt är inte det förresten, att bygga en kanot. Det är bara min stolle till man som kan komma på något sådant! Leia tyckte att det var väldigt mysigt att åka båt. Hon somnade som en stock. 

Tuva plumsade i sjön med finkläderna på när vi skulle ta oss i kanoten efter en liten landstigning. Tokunge men hon var lika glad för det. 

På kvällen fick vi besök av faster Anna och Henrik också som kom med ännu fler vattenpistoler så nu har hon fyra stycken varav en megastor som hon fick av moster. 

Kan tänka mig att det kommer att bli krig mellan alla familjemedlemmarna imorgon också när vi ska prova på vattenballongerna. Så den som vill vara med på lite vattenkrig kan komma hit! 

En lyckad dag med kanot, pooluppsättning, gäster, tårta, slackline och massa bus. Precis som en fyraårings kalas ska vara!  

Att fira i dagarna tre!

Imorgon fyller Tuva 4år. ( Shit fyra år, hur gammal är jag egentligen?! ) Och det firades redan idag med att mormor kom över och kidnappade henne in till stan för lite hederlig mormor tid, läs shoppa kläder, skor och leksaker. Tuva var väldigt glad över sin kidnappning och att sedan får åka i ; mormors coola bil utan tak mamma! Så var ju lyckan total.

Så när de kom in till modehuset så var leksaksaffären först på listan för loppan och det blev titta, känna och önska sig hur mycket som helst tills hon kom fram till en båt som hade en liten gul ubåt också. Och den bara MÅSTE hon ha. Eller som hon sa till mig förrut ikväll; jag BEHÖVER verkligen en sån båt mamma. Så det är klart att den lilla materialisten ska ha en sån.

Sen blev det coola skor också, med svarta remmar. Och det spelar ingen roll att mormor försöker att få henne att ta ett par andra som finns i hennes storlek för har vår lilla dam bestämt sig för något så är det så. Punkt slut. Så hon var nöjd som sjutton när hon kom ut därifrån med sina nya, coola skor som hon ska ha till sina nya kläder.

Att hon sedan tackar mormor när vi kommer hem genom att ha vattenkrig med henne så att både BH och trosor blir helt dyngsura är en annan sak. Och att jag sedan skrattade så mycket så att mina blev lite blöta också det är också en helt annan sak.

Avslutade sedan kvällen med att ge henne min födelsedagspresent. Teater på skälby loge, Petterson och findus av myckenoje.se. Väldigt trevligt och Tuva som inte är känd för att sitta stilla längre perioder satt som ett ljus i mitt knä och kollade helt fängslad. Yes jag fick ungen att se på teater! Det blir banne mig föräldrar pluspoäng till mig!! Får jag henne att spela fiol eller måla på duk nu så kan jag lugnt luta mig tillbaka och lite fult se ner på alla andra föräldrar med barn som bara spelar tv-spel ;) 

Olika aktiviteter

Vissa solar, en del äter glass och andra målar och bygger båt. 

Jag tycker fortfarande att jag har det bäst  då jag har lugna familjemedlemmar, nyklippt trädgård, en hyfsad bränna på gång och en e-reader proppad med böcker. NU är det äntligen semester!! 

Träna nakenfis

Fördelen med att träna hemma är att man kan göra det vart man vill, när man vill och HUR man vill. Som idag tar jag set innan frukost. Naken. Så slipper jag tvätta träningskläder också, väldans smidigt ;) 

Att göra något speciellt för någon

Idag hade jag ordnat så att en gammal vän till mig kunde ta emot mig och Tuva i hennes stall för att min lilla unge skulle få rida. Hon har testat att rida på lite olika marknader och liknande som har ponyridning för en 20 lapp och hon har älskat det och tyckte att detta skulle bli så kul!

Så vi börjar dagen med att åka mot Nybro och mot stallet Tuva och jag och dessutom fick hon åka i pappas bil som är jättetuff enligt henne men som luktar askfat tyvärr enligt mamma.
Men iväg kom vi även om jag känner mig galet bortskämd som saknar mina backspeglar, varningslampor/ ljud och gps som i min bekväma lilla bil. Hur klarade jag av allt det här innan jag fick alla bekvämligheter? Att backa med bilen och veta vart man har röven och behöva sitta och titta på telefonens lilla skärm när man ska navigera vart tusan man är det är ju en mardröm bara det. Nej tack tack tack snälla Volvo för att du har så mycket finesser för oss bekväma människor!

Men åter till stallet, och när vi kommer fram har min vän inte kommit än och jag blir lite fundersam om jag har hamnat rätt då stallet är en liten del av en stor gård med höns, kor, getter, hästar och annat smått och gott. Dessutom kommer det två stora hundar som hälsar mig välkommen när jag ska kliva ur bilen. Och nog för att jag är hundvan så är jag inte så kaxig när det kommer en stor labbe/rottis blandning mot mig och skäller. Men jag samlade mig, tänkte att jag är dominant och steg ut halvt om halvt beredd på att få ena vaden punkterad som en gammal ledsen födelsedagsballong. Men den var så snäll så det vara bara att trampa ut och vänta på vännen.

När vännen hade anlänt så hämtar vi hästen och vi borstar och vi grejar med den lilla stackarn och Tuva tycker mest att det var väl ett evigt grejande med hästakraken, när får jag rida?! Så efter 569 frågor om när ska jag rida så är det äntligen dags och hon blir tyst.... Vad hände nu tänkte jag? Blev hon skiträdd nu och vill hem? Nej då hon satt så fint där och var nöjd och glad i cirka 10 meter tills hon börjar fråga när vi ska gå och titta på kattungarna som fanns i ladugården. 

Vissa är aldrig nöjda. 

Vissa är aldrig nöjda vill säga tills vi kommer till kattungarna! För där kunde hon nog ha varit resten av dagen och myst. Och mina öron gick varma av hennes vädjan om att snälla rara mamma jag kan väl få en kattunge. Att jag sen försökte förklara för henne att mamma inte kan ha det för att hon inte tål katter och blir sjuk det var en världslig sak för jag kunde minsann flytta så att hon kunde få en katt. Hoppas att jag får med mig någon familjemedlem så jag slipper sitta i ett litet torp alldeles ensam :P 

Våga sig på att skriva igen?

Råkade hamna på min egen blogg i min bloggmapp och insåg att jag blev lite sugen igen. Sugen på att bara få skriva vad jag vill utan att någon ska lägga sig i. På facebook känns det som att man måste vara så väldigt PK och man måste hela tiden vakta sin tunga så att ingen får för sig att jag är en hemsk liten människa. För det tycker jag nämligen inte att jag är. Jag är mänsklig och gör fel ibland och rätt ibland. Ibland gör jag till och med något riktigt bra för att minuten senare göra en riktig prakt idiot grej. Men sån är jag, jag är en känslomänniska och visar mina känslor.

Undra om det kommer att fortsätta att vara mycket känslor här på bloggen? Att jag fortsätter att skriva när jag är arg, ledsen, glad, irriterad eller fullkomligt tokig? Förmodligen, för det är inget jag kan stänga av :P

Ska skriva ihop lite länkar tror jag också om mina familjemedlemar så att ni vet vilka vi är. Mina barn har ju faktiskt gått och blivit små egna individer med en massa personlighet. De är inga bebisar längre som gör som de flesta bebisar gör utan de gör sina egna tokigheter!

På återseende!