Vi har ju en katt här hemma också. Som heter Katten enligt Tuva. Vi kallar henne för Leia men för all del vi kan ju kalla henne katten vi också. Jag hade förvisso blivit väldigt förvånad om det hade kommit ut en kattunge och inte en bebis på BB för 2 år sedan men vad vet jag. Jag skrek ju bara som en gris och trodde att jag sket ut en hörnsoffa men nu vet jag bättre. Det var en kattunge.
Men jag tänkte att jag skulle skriva lite om hur det är att ha en sån här slags katt. För det är banne mig inte den lättaste kattrasen kan jag tro, för den här kattrasen vet både hur man skriker så att trumhinnan headbangar, retar gallfeber på sin storasyster, kan bre mackan själv, kan absolut inte bre mackan själv, vill gå på pottan, bajsar framför TV:en på golvet, målar på köksluckorna, är vaken hela nätterna och sist men inte minst lämna en liten fin blöt överraskning i mamma och pappas säng så att vi inte ska hinna glömma bort henne när hon ligger i sin säng och sover.
Jag tror inte att normala kattungar gör sånt. Men som sagt vad vet jag!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar