Ställer mig på vågen idag efter att ha varit utan ett tag då batteriet var dött. Det var ganska skönt att slippa vågen ett tag och den ångesten man hade VARJE morgon när man ställde sig på den och såg siffrorna som ett stort hån i ansiktet.
Jag har kämpat med min vikt hela mitt liv och inte bara mitt vuxna liv utan verkligen HELA mitt liv. Har redan från start varit en knubbig liten figur och fick också höra det. Inte bara av elaka skolkamrater utan också av en del otaktiska släktingar som säkert bara ville mig väl egentligen men som hade svårt att uttrycka det på rätt sätt till en känslig tjej.
Så när jag står där och titta ner på vågen och ser att jag har gått upp 3kg denna sommaren så blir jag helt kall inombords. Ska jag bli fet igen nu? Är det nu som min hjärna slutar att fungera som den ska och bara släpper alla hämningar igen. Ska jag se ut som en strandad val på 126kg igen eller vad händer nu?
Aldrig i livet säger jag! Jag kommer att motarbeta detta så mycket jag bara är fan till men samtidigt vet jag att jag är i en fas i livet där jag går till maten som tröst. Det börjar bli mörkare, man jobbar mycket, sena kvällar, trotsiga barn och choklad är väldigt gott.
Men jag ska verkligen stålsätta mig, planera, planera, planera ( för det är trots allt det jag gör bäst! ) vad jag ska äta och se till att jag håller det. 34% kolhydrater, 33% Protein och 33% fett är formeln som jag vet är bäst. Och skynda långsamt, inte ligga på 1000 kcal i underskott utan 500 och träna.
Men hur påverkar detta resten av familjen då? Jag hoppas att det inte påverkar dem alls. Jag äter samma saker som dem men jag ser till att maten innehåller mer grönsaker så att alla får lika. Och jag väger mig på morgonen med låst dörr så att barnen inte ser vad jag gör. Jag tar fram kläder på kvällen när de har gått och lagt sig så att de slipper se min ångest över att kläderna inte sitter rätt och hur jag missnöjt ser mig i spegeln.
Jag försöker skydda dem från min ångest, hets och panik. De kommer tids nog att känna den de också men jag vill ge dem den bästa start de kan få och ge dem sunda värderingar vad som är hälsosamt. Det är inte hälsosamt med size zero utan styrka och bra mat är hälsosamt.
Jag vill att barnen ska se mig och Jack som sunda människor som tränar, rör sig och äter gott.
Det är mitt mål. Nu kör vi!
Det är inte lätt att ha en sund relation med vågen. Kan inte batterierna ta slut igen? Så länge du mår bra så spelar inte siffrorna någon roll. Försök att inte väga dig varje dag och de där jäkla kläderna är hopplösa men släng de kläder du inte trivs i.
SvaraRaderaHur charmigt som helst med skorna på fel fot ��
SvaraRaderaHjärtan blev visst frågetecken...
SvaraRadera