Identitet

Jag tycker att det är så häftigt att se. Våra två barn som kommer ifrån samma mamma och pappa, bor i samma hus, samma miljö och får i stort sätt samma stimulans då de inte är så långt ifrån varandra i ålder ( 19 månader ). Men ändå har de från dag ett varit helt skilda individer med helt skilda personligheter. De har verkligen en alldeles egen identitet.
Tuva är lite osäker, men släpper alla spärra så fort hon ser att mamma och pappa är trygga i situationen och pratar med både den ena och den andra. Som gärna hittar på bus och vill ha uppmärksamhet mest hela tiden så väl positiva som negativ. Som är så otroligt smart och som suger in information som en svamp och funderar på detta länge. Och det kommer frågor, funderingar och fraser som man inte trodde att hon skulle reflektera över eller ens lägga på minnet som poppar upp på det mest fantastiska sätt.
Vår lilla Tuva som vill och kan allt. Som är vår lilla Lotta på bråkmakargatan. Som bara vill väl men som inte riktigt kommer hela vägen fram alla gånger. Och sån har hon varit ifrån dag 1. Undra då HUR mycket som är Tuva och vad som är miljön och familjen? 

Tänk vad mycket hon går runt och tänker på. Som hon vill få klarhet i men som hon är för liten för att förstå eller sortera i sin lilla hjärna. 

Hon är en liten tjej som vet vad hon vill och redan nu säger hon att hon vill bli bagare när hon blir stor för att hon älskar att baka kakor, bröd, bullar, tårta, mat allt som har med köket att göra och tycker om att se folk bli glada när hon delar ut sina läckerheter. Och även detta började väldigt tidigt. Minns henne när hon var under året när hon ville stå och balansera på de små tårna på tripp-trapp stolen och skulle laga mat. 

Sen har vi lilla Leia som mestadels bara go with the flow. Som är en riktig liten livsnjutare som tycker att det härligaste i livet är att äta god mat, se på en bra film, sova och mysa i famnen. Som är egentligen sin syster motsats även om hon är som de flesta 2åringar inne i en fas där de vill så väldigt mycket men som inte alltid de är mogna för än. 

Men från dag ett har Leia alltid varit en lugn och lätt tjej. Som är nöjd med det lilla och vill mest bara vara med. Som hatar att baka för att man inte får äta upp hela smeten, som inte har tålamod till att vänta på saker och ting utan vill hon göra något ska det vara nu annars kan det vara och då går man iväg och ser på en film eller myser lite. 

Men detta är också en del av hennes identitet. Hon är en envis tjej som inte vill vänta på något - precis som sin mamma. Det ska hända NU och inte strax för då kan det lika gärna vara. 

Så vad vill jag säga med detta? Egentligen ingenting mer än att man ser mer och mer hur olika våra barn är och hur fantastiskt häftigt det är att se. För hade de kommit ut som en tom tavla så hade de nog varit mer lika eftersom att både Jack och jag målar tavlorna så gott vi kan. <3