söndag 6 maj 2012

Dessa jäkla moralkärringar!

Jag måste få lov att säga att jag blir så vansinnigt trött på dessa mammor ( ja för det är oftast mammor ) som står och predikar om hur man ska vara mot barn och vad som är bäst. Har varit en del gnabb på familjeliv.se och på en hel del bloggar som jag läser bland annat Katrin Zytomierskas blogg. Jag kan inte säga att jag alltid håller med henne och hon har en hel del jäkla konstiga tankar den bruden men när man tittar på hennes son Ringo och min Tuva så är de inte så hemskt olika. De är jämngamla och jag tror att de flesta 2åringar trotsar mer eller mindre. Katrins och mitt barn är kanske lite mer år trotsa mer hållet än mindre. Då hjälper det inte att pedagogiskt sitta på huk och förklara för våra små hjärtan att skriker du så krossar du snart allas trumhinnor och dessutom väcker du bebisen för 325gången på en timme och får ett asgarv till svar. Vad gör man då som mamma? Jo man letar febrilt efter en lösning som får ungen att förstå att mamma tycker inte att det är okej att jag skriker. Jag har testat att slänga mig på golvet jag också och skrika för att hon ska se hur dumt det ser ut och låter, jag har testat att ignorera med hörselkåpor och jag har försökt med hot och mutor. Ingenting fungerar. Så vad gör jag då liksom Katrin, jo jag varnar först att skriker du/kastar mat/slår lillasyster en gång till så hamnar du på stolen. Gör hon om det så får hon sitta på en stol i hallen i 1 minut ( klockar inte men det brukar ta cirka 1minut innan hon lugnar ner sig ). Och då går jag fram, sätter mig på huk och med lugn röst så berättar jag att det gör ont i öronen på mamma när hon skriker och att det inte alls är trevligt. Sen om hon vill ge mig en kram så får hon det och sen är det bra med det. Fortsätter hon att skrika när jag kommer fram så går jag igen men hon ser mig hela tiden så hon blir inte lämnad ensam.

Nu kommer jag till det som gör mig upprörd. Dessa ursäkta uttrycket jävla skitkärringar som ska säga till mig att jag förstör mitt barn!? Att vi som använder oss av denna enligt dem avskyvärda nanny metod kommer att ge våra barn men för livet och att vi skulle inte ha barn. Och jag blir så vansinnigt arg när jag läser detta! Det är väl jättebra om deras små godingar lyssnar snällt på sin mamma och pappa och de kan alltid hålla huvudet kallt. Att de alltid kan sätta sig ner och fråga det lilla livet "men lilla sötnosen varför blev du arg denna gången? Ville du ha ett kex? Men du förstår vi ska äta om 5 minuter så du kan inte få ett kex nu. Jasså du blir ännu argare nu? Ja vad ska vi hitta på då? Jo vi ser till att du tänker på annat! Vi ritar en teckning eller vi springer sjutton varv runt huset och busar i 15minuter!! Men hoppsan nu skulle du egentligen ha kunnat få mat istället för att springa maraton och är ännu mer hungrig och frustrerad nu!" Äsch jag blir så jäkla trött. Så bara så att ni vet om det finns någon som läser min blogg som är en sån skitkärring som har lust att anmäla oss till socialen bara för att vi säger ifrån och har hittat ett sätt som fungerar så lämna denna blogg omedelbart din gamla hagga!


5 kommentarer:

  1. Heja super-morsan Lina!!!

    SvaraRadera
  2. Som du vet så är jag fortfarande utan dessa underbara odågor, men jag tycker du gör helt rätt! Kör på! Och från vad jag har hört så är fameljeliv värsta mobbningsstället. Vägrar sätta mitt namn där. Jag har varit och spanat lite på alltforforaldrar.se istället, tycker det verkar myyyycket trevligare.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker Nanny-metoden är bra och har praktiserat den på Celie vid olika trotsåldrar, bla 2 års trotsen. Det viktiga är att man är konsekvent, varnar först och att de vet varför de hamnar på "stolen" samt förklarar igen efter. Nanny har ju olika viktiga steg som ska följas för att det ska bli en riktig pedagogisk time-out och följer man dem är det en jätte bra metod både för barn och föräldrar. Jag har en stark känsla av att jag kommer få använda den en hel del på Love... Mycket humör och testning! /Malin

    SvaraRadera
  4. En liten undring på metoden. Hur gör ni för att barnet ska sitta kvar på "stolen" och inte gå därifrån?

    SvaraRadera
  5. Vi har en stol i hallen så att hon ser mig vart jag än är och därmed så ser jag henne också. Oftast när hon försöker sticka så räcker det med att ge henne en blick så sätter hon sig igen. Men de gånger hon har stuckit så är det bara att hämta henne igen och sätta henne där och då börjar ju "tiden" om. På t ex nannyakuten så har de en minut för varje år de är gamla, men det är sällan Tuva behöver sitta så länge som två minuter för jag hämtar henne när hon har lugnat ner sig och det gör hon väldigt snabbt när hon fått sitta där. Men visst igår var hon väldigt arg på mig för att hon inte fick skrika och slå lillasyster och då när hon stack så bet hon mig i handen men det är bara att ignorera och sätta henne där igen tills hon lugnat ner sig. Men det viktigaste delen är inte att hon sitter där utan att hon alltid känner sig älskad. Så delen efter att hon suttit där är den viktigaste där ni pratar om det då du säger med lugn röst att man får ju inte bitas, slåss, skrika eller vad det nu kan vara. När man skriker så får man ont i öronen t ex och det vill vi ju inte ha. Sen ger man varandra en kram om barnet vill det, inte alltid de vill de och då får man respektera det. Sen nämner man aldrig det mer för man vill inte att barnet så skämmas mer än nödvändigt som det faktiskt gör när de sitter på stolen. Sen läser man en saga eller ser film, går ut eller vad som helst som barnet gillar för att denne ska känna sig glad igen och att mamma faktiskt älskar dem så vansinnigt mycket fast att man får sitta på en dum pall ibland ;)

    SvaraRadera