Vissa delar av mina dagar känns jätte långa, som när jag tänker på bebis men rätt som det är så är det kväll och då undrar jag vad i hela friden jag har gjort hela dagen?
Som idag, då vaknade vi, åt frukost och sen gick jag iväg en sväng för att köpa lite kläder till Tuva då hon vuxit ur 86 nu. Och jag måste bara få klämma in att det är verkligen helt sjukt att lägga så mycket kläder på barnen som man köper från affären när man kan köpa begagnade som ser nästan helt oanvända ut! Jag ger 10:- plagget och kan få en helt ny garderob till tuva för under 200-300:- medan man kan åka till t ex Lindex eller liknande och få två plagg för 300:-! Nej tack då köper jag hellre mycket kläder som jag kan byta med och som jag vet alla kemikalier är borttvättade ur än att slänga iväg så mycket pengar på kläder som ändå kommer att bli fulla med ketchup och gräsfläckar.
Men just det vår dag. Sen när jag kom hem från dem köpen så var det dags för lunch som min kära svärmor stod för på restaurang table20! Underbart gott var det! Sen åkte vi hem för att natta Tuva och passa på att se lite film. Men icke!! Hon vägrade sova den lilla pluttan så det var bara att strunta i allt och gå och ta lite mellis. Sen leker man lite lagar mer mat, äter leker och sedan så sover hon. Och det är då man sitter här och tänker what the fuck? Vad hände?! När blev det kväll?
Nu ska jag se klart på 8 simple rules och fortsätta gråta. För de spelade Anne Frank och det var sorgligt och jag gråter för minsta lilla. Mina hormoner har varit helt åt skogen idag och jag är bara arg, sur, grinig, lätt irriterad och gråtig. Men det är väl så det ska vara. Trött. Fet. Hormonstinn.
De där jädra hormonerna inser väl att de snart ska lämna din kropp så då ger de järnet nu i slutet.
SvaraRaderaKram