Idag är jag en surpuppa med stora kaliber!
Dagen började med att min lilla pappa hämtade upp mig för en tripp till Oskarshamn där jag skulle göra en magnetröntgen av huvudet. Detta för att jag har yrsel och synrubbningar så vill de vara säkra på att det inte är nått med den här lilla ärthjärnan.
Så förmiddagen flöt på bra även om jag tyckte det var otäckt med röntgen och metallsmaken i munnen har fortfarande inte försvunnit.
Men så är vi ju på ny dag och då är det en ny lucka att öppna. Och vad låg det där då? Jo pepparkaksbak. Hur hade jag planerat där då???? Men, men Tuva ville gärna baka så då blev det så. Men innan det blev så ska jag spola tillbaka till är jag kom hem. När jag kom hem vad huset lugnt. Jacke satt och läste sin bok, Tuva och Leia sov och jag såg min chans att få i mig mat i lugn och ro! Jacke drog till jobbet i en hast så jag gjorde mig en äggröra med paprika och lök. Till det serverade jag mig själv en ostmacka och satt mig vid datorn för att njuta. Då hör man ett illvrål från övervåningen och Leia var vaken. Ja, ja ett barn är väl inte så farligt när man ska äta. Eller JO när hon inte ätit lunch och har hela rumpan full av bajs!
Så det var bara att byta blöja och sen så började hon mumsa in på min äggröra. När hon ätit halva så tackade hon för sig genom att göra ett glädjetjut och väcker Tuva. Tuva har inte heller ätit lunch och äggröra var hon inte alls sugen på så då fick jag iaf halva maten och fick i Loppan en macka och yoghurt.
Jaha när man ändå är igång med eftermiddagen så kan man ju lika gärna fortsätta. Så jag röjde upp i köket och tok fram allt till bakningen ( plåtar, bakplåtspapper, kavel, formar, deg, mjöl, stol till Tuva och förkläde.) Allt under det härliga ljudet av en arg bebis och en ännu argare tvååring som INTE SKULLE TVÄTTA HÄNDERNA! Ja men varför inte? Så det blev tvagning med våld och både mamma och barn fick sitta ner en stund och andas ut innan det blev fortsatt bakning. Och ni som har bakat pepparkakor med en tvååring vet att denne vill göra ALLT oavsett om denne kan det eller inte. Så jag behöver inte säga att innan vi fick ihop tre plåtar pepparkakor så hade Tuva och jag hunnit svära, skrika och hota varandra mer än en gång. Fast Tuva svär inte, hon säga bara dumma-mamma!
När sista plåten var inne skulle Tuva "busa" med Leia medens jag plockade ihop efter bakningen. Och gång på gång behöver man säga "mamma kommer snart ska bara torka upp allt mjöl", "Tuva släpp Leia", "Tuva slå inte Leia", "Leia släpp Tuvas hår" eller bara snälla snälla ni sluta ni inte snart får mamma spelet!
Efter det blev det tvätten som skulle fixas och barnens korgar var fulla så det blev in med allt i garderoberna. Sen blev det mellis, fortsatt eldande i keddyn, sövande av Leia igen, dammsuga och påbörja middagen som idag blev vildsvinsstek.
Och vet ni vad. Nu tänker jag bara sitta här och inte göra ett skit. För just nu känner jag mig som en sur, gnällig sketkärring som inte orkar ta fler bråk med barnen eller plocka mer i det här huset.
Så nu har ni det.
En gnällkärrings bekännelser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar