Bröllopsplaner

Igår var det bara två månader kvar till vårt bröllop och ni ska bara vet hur mycket det pirrade till i magen på mig. Inte bara glädje utan ren förskräckelse! Det finns så mycket kvar att göra och allt ska klaffa så bra den dagen och det finns så mycket som ska spela in. Det är människor som ska hämtas och lämnas vid olika tidpunkter, hundar som ska rastas och barnfamiljer som ska åka tidigt. Och allting måste löpa smärtfritt tillsammans med tidpunkter för mat och tal och dans och tårta och herre jissanes utan att vi ska behöva vänta på någon.
Låt oss säga att vigseln är klar vid 16,30 då ska vi skåla och mingla och sen blir det förrätt vid 17 och sen  så ska vi hinna äta den, huvudrätten och sen tårtan också och samtidigt ska det finnas utrymme för tal, sång och prat också. Så tårtan kanske inte blir uppskuren fören åtta tiden och då hinner ungarna vilja åka hem 14ggr och hundar som ska bli rastade. Och jag vägrar att vänta på någon den dagen! Den är VÅR! Och så ska det lämnas och hämtas folk som kanske bara ska vara med på vigseln och massa annat körigt och folk som inte har lämnat besked än och JA jag vet det är en månad kvar till sista anmälningsdagen men iaf! Jag är stressad... Jag håller på att bryta ihop... jag skulle bara vilja ta en bok och en godisskål och bara glömma en stund. Slappa.. Men nej. Då tänker jag på Jackes kläder, hindersprövning, blommor, dekoration, ballonger, putsa ringar, lämna in klänningen, kvitton, pengar och SE nu är jag igång igen! Jag kommer att få en hjärtinfart! Och folk jobbar med detta?! Gör detta om och om igen? Tokstollar!