Lite pirrig!

Idag är det inskolningssamtal på Tuvas förskola och jag kan inte låta bli att ha lite fjärilar i magen hihi! Det ska bli så kul att se hennes min när vi kommer in där och hur hon kommer att bete sig!

Jag har berättat för henne att vi kommer att gå till en förskola och träffa en fröken som heter Anna och att det kommer att vara mycket barn och leksaker där. Hon har nog inte riktigt förstått än vad som ska hända och hur ska hon kunna göra det, hon vet ju inte vad en förskola är! Vilket inte är så ovanligt för det vet inte hälften av de vuxna i Sveriges befolkning heller, men säger man dagis då fattar de tror de, jaha barnpassning säger de då. Ja, ja jag ska inte gå in på det men jag ska säga att det är så mycket mer än barnpassning!

Igår var jag förresten på föräldracafé och fick träffa ett gäng mammor och pappor som lik som jag behövde få lite information från varandra och från personalen på barnhälsovården vad och hur man ska uppföra sig med barn runt två års åldern som har väldigt mycket egen vilja.
Det jag tog med mig därifrån var att för varje nej man säger till barnet ska man säga fem positiva saker. T ex vad bra att du plockade upp leksakerna! Vad trevligt att du äter så fint med gaffeln osv. Detta för att barnen ska få uppmärksamhet för de bra sakerna och vilja göra de bra sakerna för att få en uppmärksamhet. Då behöver inte de där grälen komma när barnet för tokiga saker för att få uppmärksamhet utan vet att gör jag bra saker så får jag det i alla fall. Så det ska jag försöka med, kanske inte slaviskt räkna fem positiva för varje nej men se till att mina ja blir fler än mina nej.
En annan sak som jag tog med mig därifrån som jag inte ens hade lagt en tanke på var hur jag uppmuntrar och stötar min man. Det är klart han också behöver höra att det där gjorde du bra och vad trevligt av dig att du plockade ur diskmaskinen med mera. För det är roligare att göra dem sakerna då om man vet att någon uppskattar det :)

Nehe nu blir det visst lite amning tycker Leia!