Leos, saknad och hulken!

Igår var vi på Leos lekland och barnen blev fullkomligt utmattade, ja och vi också! Men det roliga var att både jag och mina vänner iakttog att det oftast var pappa som blev lekfarbror och mammorna satt och drack kaffe och pratade alt. tog hand om de mindre barnen som inte har så mycket utbyte av Leos än. Det var vi det! Men!! När vi snart skulle åka hem då ryckte nog kaffet in och fick oss mammor på fötterna och vi sprang som fulla fjortisar och lekte värre än barnen. Dock så tog jag det lite lugnare än min väninna som försökte välta en hoppborg tror jag, åtminstone så välte hon hela tiden!  Men det var klart värt att göra igen trots att jag brände foten och hon stukade handleden. Men så är det när man ska ta igen allt på 10minuter! Sen gick vi alla trötta men glada därifrån, för inte bara hade vi trötta barn med oss hem, vi hade också ett gott samvete och vi kände att vi kunde sträcka på oss lite extra för att vi minsann hade aktiverat barnen istället för att låtit dem titta på film!

Sen på kvällen kom svärföräldrarna hem till oss och grillade och det är alltid lika uppskattat så väl av oss som Tuva. Hon och Helmi, deras hund har så vansinnigt kul ihop och då blir saknaden extra påtaglig efter vår lilla älskling Diesel. Men nästa vår så ska vi skaffa en ny liten valpis. Blir antingen en engelsk springer spaniel till eller så blir det en sprätter ( setter + springer spaniel). Jag skulle kunna tänka mig en liten tik denna gången då de är lite lugnare och för att jag gärna skulle vilja ha valpar efter henne i så fall. En liten Ronja. Men då måste jag övertala min käre make först, och det vet alla som känner honom är inte helt lätt! Att övertala honom är som att få en ko att åka slalom, men det finns det säkert folk som har fått!

Och på tal om min käre make! Jag tror att jag fick en komplimang av honom idag, iofs brukar jag få det men sällan om min städning. Men idag fick jag det då jag bad honom att dammsuga så skulle jag göra det andra, så slapp jag göra det själv imorgon med ungarna. Och det gick han ju med på, inga problem. Så jag börjar och han står där i hallen med Leia på armen.
"Vad ska jag göra av henne?" frågar han.
Ehhh driver han med mig???
"Du får väl hålla i henne?" säger jag med ett undertryckt skratt.
"Men hon är ju astung! Jag har ju redan ont i armen!" säger han med sin martyr röst.
"Welcome to my life" säger jag med ett skratt.
 "Men jag jag är ju ingen hulkenkvinna som kan bära runt på en bebis hela dagarna!!" 

Se där ja, jag är en hulkenkvinna, tänk på det ni alla som tror att det är så lätt att vara hemma med småbarn, man måste vara en hulk för det jobbet!

 // Familjen Hulk