Igår var vi hemma hos ett par vänner som är runt 60 års åldern och de har det så vansinnigt fint. Tänk er fårfällar på sofforna, en trävagga i vardagsrummet som prydnad, böcker om trädgårdsarbete och historien om Kalmar. Det är slagbord, ekluckor, gjutjärnsugnar, och små fina gjutjärnssaker överallt som sätter det där lilla exra. Det är så galet vackert! Och sen kommer Tuva ifrån deras lekrum som de gjort till deras barnbarn och kommer ut med små fina träleksaker med små detaljer på som är helt magiska. Det märktes verkligen att Tuva trivdes där!
Och som om inte insidan av detta stora röda hus var nog så har de en stor trädgård med uppradade trädgårdsland med rabarber, grönsaker, vinbär och massa annat gott som Tuva kunde gå och mumsa på, samtidigt som hon åkte på deras rutschkana, lekte i sandlådan med deras plåthinkar och gungade på såna där leksaks bilar som sitter fast med en fjäder i marken.
Så när vi satt ute på deras vita soffgrupp, mitt ute i trädgården och blickade ner över backen och ner på ån och ängarna samtidigt som Tuva lekte med kottarna i vattenuppsamlarna vid husknuten, så kände jag bara lycka! Hade jag kunnat frysa ett ögonblick hade det nog varit det. Det var en sån harmoni. Leia var glad i mitt knä, jag hade underbara vänner och familj omkring mig, god fika på bordet och mitt älskade stora barn lekte lugnt på gräsmattan med kottar och vatten. Himmelriket!
Fick jag börjar om från början hade jag bott som dem. Hade jag haft råd hade jag sålt allt jag hade, hus och möbler och hela faderullan och gjort som dem. Satsat på lite mer hållbara ting och så vackra saker. Ett sött trähus i Falu rödfärg vid en å i utkanten av skogen. Ja jössös vad underbart vackert det är. Och vi har den stora glädjen att få komma dit och vara en del av det.
Bilderna är tyvärr inte från våra vänner men det är i den här stilen så ni förstår vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar